EU & arbetsrätt 3 2008
DANSK UTREDNING OM LAVAL-DOMENS KONSEKVENSER: Danska modellen bevaras med litet ingrepp i stridsrätten
Med en mindre begränsning av rätten att vidta kollektiva stridsåtgärder har den danska Laval-utredningen lyckats bevara huvuddragen i den danska modellen samtidigt som man iakttar EU-rätten.
Kommittén lade fram sitt
betänkande den 19 juni 2008. Där föreslås en ny bestämmelse i utstationeringslagen med följande innehåll:
§ 6 a. Med henblik på at sikre udstationerede lønmodtagere løn svarende til, hvad danske arbejdsgivere er forpligtet til at betale for udførelsen af tilsvarende arbejde, kan der på samme måde som overfor danske arbejdsgivere anvendes kollektive kampskridt overfor udenlandske tjenesteydere til støtte for et krav om indgåelse af en kollektiv overenskomst, jf. dog stk. 2. Stk. 2. Det er en betingelse for iværksættelse af kollektive kampskridt, som nævnt i stk. 1, at der forinden overfor den udenlandske tjenesteyder er henvist til bestemmelser i de kollektive aftaler, der indgås af de mest repræsentative arbejdsmarkedsparter i Danmark, og som gælder på hele det danske område. Det skal af disse overenskomster med den fornødne klarhed fremgå, hvilken løn der efter overenskomsterne skal betales.
I Danmark har det hittills varit tillåtet för de fackliga organisationerna att vidta stridsåtgärder både för att få till stånd sådana kollektivavtal som ingås av de mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna och som ska gälla i hela landet, och när de kräver andra typer av avtal. Utredningens förslag kommer alltså att innebära en viss (mindre) begränsning av konflikträtten. Men huvudsakligen bevaras den traditionella danska modellen för att fastställa minimilön genom kollektivavtal, om det behövs med hjälp av kollektiva stridsåtgärder.
Enligt utstationeringsdirektivets artikel 3.1 avses med minimilön den minimilön som fastställs i nationell lagstiftning och/eller praxis i den medlemsstat på vars område arbetstagaren är utstationerad. Det betyder dock inte att medlemsstaterna kan räkna vad som helst som minimilön. I Rüffert-målet (C-346/06), sägs det således att det lönekrav som målet gällde inte var ett minimilönekrav i direktivets mening. Där hänvisas också till Laval-domen (C-341/05).
Det tyder på att det som en medlemsstat anser vara minimilön i samband med utstationering ska stödjas på lag eller administrativa bestämmelser, och/eller kollektivavtal eller skiljedomar (voldgiftskendelser) som har allmän giltighet. Om det som i Danmark saknas en ordning för att slå fast att kollektivavtal eller skiljedomar har allmän giltighet kan medlemsstaten enligt artikel 3.8 i direktivet stödja sig på - kollektivavtal eller skiljedomar som gäller allmänt för alla likartade företag inom den aktuella sektorn eller det aktuella arbetet och inom det aktuella geografiska området, och/eller - kollektivavtal som har ingåtts av de mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna på nationell nivå och som gäller inom hela det nationella territoriet.
Enligt utstationeringsdirektivet tillkommer det alltså Danmark att precisera vad som menas med minimilön i Danmark. Det är det som sker med den föreslagna § 6a i utstationeringslagen, där man begränsar handlingsfriheten i förhållande till utstationerande arbetsgivare till lönekrav som är minimilön i kraft av artikel 3.8.
Det är däremot inte tal om att man inför ett system där man gör kollektivavtal allmängiltiga. Det ville inte arbetsmarknadens parter. Enligt stycke 68 i Laval-domen står det medlemsstaterna fritt att välja en annan ordning för att fastställa minimilön än de som nämns i utstationeringsdirektivet, förutsatt att den inte hindrar den fria rörligheten för tjänster (bevægelighed for tjenesteydelser). Kollektiva stridsåtgärder mot utländska arbetsgivare i Danmark ska därför som hittills bedömas enligt artikel 49 i EG-fördraget. Det innebär att principerna om transparens (gennemsigtighed) och proportionalitet ska iakttas. I dansk arbetsrätt har handlingsfriheten länge varit begränsad av en proportionalitetsprincip. Den delen av Laval-domen är därför inte särskilt uppseendeväckande från dansk utgångspunkt. Principen om transparens, som väl var det som de svenska lönekraven och stridsåtgärderna framförallt stupade på i Laval-målet, spelar däremot en större roll i Laval-domen än hittills i dansk arbetsrätt. Det nämns därför också uttryckligen i den föreslagna lagbestämmelsen att lönekravet ska vara tillräckligt klart.
Enligt min mening har utredningen mycket bra lyckats kombinera de EU-rättsliga reglerna och de traditionella arbetsrättsliga reglerna i Danmark, så att man samtidigt iakttar EU-rätten och bevarar huvuddragen i den danska modellen.
