EU & arbetsrätt 2 2009
Inget skadestånd för felaktiga anställningsbevis
Nej, Ruben Andersen får
inget skadestånd för att
Skælskør kommun fem
gånger gav honom felaktiga anställningsbevis.
Hans anställningar var
inte kortvariga i den mening som
avses i direktivet om arbetsgivarens
upplysningsplikt (91/533) och
därför räckte det att kommunen
rättade anställningsbevisen. Det
blev domen när Danmarks Højesteret
till slut avgjorde målet Ruben
Andersen.
Direktivet innebär att arbetsgivaren
är skyldig att ge arbetstagaren
skriftlig information om
de väsentliga villkoren för anställningen.
I Danmark har direktivet
på vanligt sätt genomförts genom
kollektivavtal på större delen av
arbetsmarknaden, med kompletterande
lagstiftning för de områden
som inte täcks av kollektivavtal.
Enligt direktivet ska arbetstagaren
ha tillgång till effektiva
rättsmedel om arbetsgivaren inte
uppfyller sina skyldigheter. Kollektivavtalet
för den kommunala
sektorn ger dock arbetsgivaren en
chans att rätta till anställningsbeviset
inom 15 dagar. Någon sådan
möjlighet fi nns inte i den lag som
gäller på de icke kollektivavtalsreglerade
områdena.
Ruben Andersen nöjde sig inte
med att kommunen rättade till
hans anställningsbevis. Han ville
ha skadestånd. Därför hävdade han
att han inte omfattades av kollektivavtalet
– han var ju inte medlem
i facket – utan att lagen gällde för
honom. Målet gick till EG-domstolen,
som fi ck ta ställning till om
det går att genomföra direktivet
genom kollektivavtal med verkan
även för oorganiserade (se
EU &
arbetsrätt nr 3/2007 sid 3).
Sedan EG-domstolen svarat
att
det är möjligt (se EU & arbetsrätt nr
1/2009 sid 3), fanns det egentligen
bara en fråga kvar för Højesteret
att grubbla på, nämligen om Ruben
Andersens anställningar hade varit
”midlertidiga” i direktivets mening.
För enligt artikel 8.2 ska arbetstagare
med midlertidiga anställningar
alltid kunna inleda ett rättsligt
förfarande direkt, utan någon chans
för arbetsgivaren att rätta sig.
Av EG-domstolens dom framgick
att ”midlertidig” (i den svenska
språkversionen ”tidsbegränsad”) är
detsamma som ”kortvarig”, men
vad som är kortvarigt överlät den
till den nationella domstolen att
bedöma. Och Højesteret ansåg att
ingen av Ruben Andersens anställningar,
som var tidsbegränsade till
mellan två och tolv månader, hade
varit kortvarig. Därför fi ck han nöja
sig med att arbetsgivaren rättade
till anställningsbevisen enligt kollektivavtalets
regler.
