EU & arbetsrätt 2 2009
I Bokhandeln
Värdefullt referensverk avlivar myter om facklig organiseringCraigh Phelan (ed): Trade Union Revitalisation. Trends and Prospects in 34 countries. Peter Lang 2007, 582 sid, ISBN 978-3-03911-009-4
Det finns många böcker om facklig organisering i olika länder. Det speciella med denna är två saker. För det första täcker den ett imponerande antal länder från alla kontinenter. För det andra är huvudtemat förnyelse, dvs. lyckade eller misslyckade försök att vända en utveckling av förlust av medlemmar och inflytande.
Boken täcker länder med två tredjedelar av världens befolkning och ger nödvändig och uppdaterad bakgrundsinformation. Organisationsutvecklingen, förbundssammanslagningar, förhållandet till medlemmarna och nya sätt att rekrytera och mobilisera upptar huvuddelen av varje landkapitel.
Boken avlivar också två myter. För det första finns det fackliga organisationer utanför Europa som lever mycket gott, antingen för att de är opåverkade av typiska västliga strukturförändringar, eller för att de har bemästrat omställningen. Brasilien och Indonesien kan nämnas som exempel.
Den andra myten är ökande konvergens och försvagning i Europa. Mycket av bakgrunden är nog utvecklingen i Storbritannien och kanske också Tyskland, där tillbakagången i anslutning och inflytande verkar nästan omöjlig att vända. Men tre områden avviker. För det första de nordiska länderna där Sverige och Danmark har egna kapitel. För det andra länder där inflytande och nytänkande sker oberoende av numerisk tillbakagång. Förhållandena i Spanien och Italien visar hur korporativa system kan skapas och återskapas för att stöd kan säkras på andra sätt än genom hög organisationsgrad.
För det tredje de östeuropeiska länderna som boken täcker bra. Här är det stor variation i erfarenheter och utmaningar. I vissa länder sliter organisationerna fortfarande med arvet från kommunismen. I andra länder, som Slovenien, finns en utveckling som tidvis liknar förhållandena i de nordiska länderna.
Detta är nog en bok som få kommer att läsa från pärm till pärm. Som referenslitteratur är den emellertid värdefull, både på grund av bredden i de länder som täcks och för att den tematiskt är mer koncentrerad än många liknande äldre böcker.
Avhandling med mer än ett rättsdogmatiskt syfte
Carin Ulander-Wänman: Företrädesrätt till återanställning. Uppsala, Iustus Förlag AB 2008, 428 s. ISBN 978-91-7678-688-8
Företrädesrätten till återanställning har en betydelsefull plats i anställningsskyddsregleringen. Ämnet för Carin Ulander-Wänmans avhandling är på så sätt viktigt. Hon har dessutom mer än ett klassiskt rättsdogmatiskt syfte med avhandlingen. Med rättsreglerna och deras praktiska tillämpning som det väsentliga kunskapsunderlaget är huvudsyftet med avhandlingen att belysa vilka värdepremisser som reglerna är uttryck för, hur de tecknar maktrelationer mellan arbetsgivare och arbetstagare och hur maktrelationerna inverkar på arbetstagarnas rätt till återanställning. I det sistnämnda ligger frågan vilket praktiskt genomslag reglerna faktiskt har. Ytterligare ett syfte är att ”förklara reglernas funktion i en samhällskontext”. Detta är höga mål och stora uppgifter. Det genomförs på ett adekvat sätt, utan att skillnaden jämfört med traditionella tillvägagångssätt och metodiska grepp i juridisk forskning är särskilt framträdande.
Huvuddelen av avhandlingen ägnas åt den positiva rätten om företrädesrätt enligt lagen om anställningsskydd, LAS, och ett avsnitt om kollektivavtal och företrädesrätt. Rättsdogmatiskt erbjuder genomgången inte mycket nytt, men diskussionen om maktrelationer och ”subjektspositioner” bidrar med perspektiv. Avhandlingens del III handlar om resultaten av en empirisk undersökning av hur företrädesrätten tillämpas. Till skillnad mot vad man ofta möter i juridisk forskning är den sociologiska undersökningen metodiskt skickligt utförd. Men den är ganska smal och man måste fråga sig om den får någon särskild betydelse i det vetenskapliga sammanhanget.
En av konklusionerna är emellertid att arbetsgivarna ogärna låter lagreglerna komma till användning, en annan att de enskilda arbetstagare som företrädesrätten tillkommer är ”osynliga som rättssubjekt” både i LAS och i kollektivavtal. Författaren uppfattar det som problematiskt att reglerna saknar ideologisk förankring och acceptans, bl.a. till följd av att de är ”interventionsnormer”, och att samhällsutvecklingen har bidragit till att undergräva deras skydds- och kontrollfunktion. Perspektiven dras vidare mot reformbehov
