EU & arbetsrätt 3 2010
Finnairs lönesystem kan strida
mot mödraskyddsdirektivet
En kvinna som tillfälligt får
andra arbetsuppgifter under
sin graviditet kan inte kräva
att få behålla den lön som hon hade
i genomsnitt innan hon förfl yttades.
Men hon har rätt att behålla
sin grundlön plus de lönetillägg
som har samband med hennes
yrkesställning, och det lönesystem
som tillämpas vid Finnair tar inte
hänsyn till det. Det blev EUdomstolens
besked till Helsingfors
tingsrätt om hur mödraskyddsdirektivet
(92/85) ska tolkas i målet
Parviainen (se EU & arbetsrätt nr
3-4/2009 s. 13).
Sanna Maria Parviainen var purser,
men när hon blev gravid omplacerades
hon till marktjänst. En
stor del av lönen som purser bestod
av olika tillägg som hon gick miste
om när hon arbetade på marken.
Enligt Parviainen strider detta mot
artikel 11.1 i mödraskyddsdirektivet
som säger att medlemsstaterna
ska säkerställa "de rättigheter som
följer av anställningsavtalet, även i
fråga om bibehållen lön eller rätt
till skälig ersättning" under den
tillfälliga omplaceringen. Helsingfors
tingsrätt bad EU-domstolen ge
besked om hur direktivet ska tolkas.
EU-domstolen börjar med att
säga emot generaladvokaten som
utgick från hur domstolen tolkat
uttrycket "bibehållen lön eller
rätt till skälig ersättning" i målet
Boyle. Den defi nition som uttrycket
gavs där kan inte överföras till det
aktuella målet, eftersom de handlar
om skilda situationer. Boyle-målet
rörde en barnledig arbetstagare, det
aktuella handlar om en arbetstagare
som fortfarande arbetar.
Vad innebär uttrycket då i Sanna
Maria Parviainens situation? Själv
ansåg hon att hon hade rätt att
behålla samma genomsnittliga lön
som innan hon omplacerades. Det
höll EU-domstolen inte med om.
Det hon kan kräva är att få behålla
sin grundlön plus de tillägg som
har samband med hennes yrkesställning,
t.ex. sådana som hör ihop
med ställningen som överordnad,
med hennes anställningstid och
med hennes yrkeskvalifi kationer.
Däremot har hon inte rätt
att behålla delar av lönen som är
beroende av att arbetstagaren utför
särskilda arbetsuppgifter under
speciella förhållanden och som
främst utgör ersättning för obehag i
samband med dessa.
Lönesystemet vid Finnair var
dock uppbyggt på ett annat sätt.
Enligt det fick hon under omplaceringen
sin grundlön plus ett tillägg
som beräknades på ett genomsnitt
av vad alla flygvärdinnor och
stewarder i samma löneklass fick
i personliga tillägg under en viss
period. Ett sådant system kan,
enligt domstolen, leda antingen till
en sänkning eller till en höjning av
lönen jämfört med vad den gravida
kvinnan fi ck före omplaceringen.
Parviainens personliga tillägg
under referensperioden var t.ex.
drygt 74 euro om dagen, medan det
genomsnittliga tillägget bara var
knappt 40 euro. När Helsingfors
tingsrätt avgör målet måste den
därför kontrollera om lönesystemet
har inneburit att hon under
omplaceringen har förlorat sådana
delar av sin lön som har samband
med hennes yrkesställning. I så fall
strider lönesystemet mot direktivet.