EU & arbetsrätt 1 2011
Finska HD lade Europakonventionen till grund för strejkavgörande
Att dra in bonusen för
anställda som deltagit i
fackliga stridsåtgärder
strider mot
likabehandlingslagen,
konstaterar Finlands Högsta
domstol i ett avgörande där den för
första gången stöder sig på den nya
praxisen från Europadomstolen för
mänskliga rättigheter.
Det var den nordiska koncernen
Stora Enso som hade infört
ett bonuslönesystem med villkor
som fastställdes ensidigt av arbetsgivaren.
Ett villkor var att den
ekonomiska förlust som uppstår för
arbetsgivaren som en följd av en
olaglig stridsåtgärd dras av från bonusen
för de anställda som deltagit
i stridsåtgärden.
I maj 2006 genomförde fackförbundet
Tjänstemannaunionen en
dygnslång strejk vid kartongfabriken
i Stora Enso Ingerois AB.
Förbundets medlemmar deltog
i strejken, som senare av Arbetsdomstolen
konstaterades strida mot
kollektivavtalslagens fredspliktsregler.
Den var med andra ord olaglig.
Arbetsgivaren drog in bonuslönen
för de anställda som deltagit,
med hänvisning till de förluster
som strejken förorsakat.
De anställda väckte talan med
stöd av facket och krävde full
bonuslön med motiveringen att resultatmålen
hade uppnåtts och full
bonus hade betalats till de arbetstagare
som inte deltagit i strejken. De
hävdade
• att arbetsgivaren hade diskriminerat
dem på grund av facklig
tillhörighet och facklig aktivitet och
• att bonusvillkoret var ogiltigt
eller oskäligt eftersom det överförde
ansvar för fackets agerande (för
vilket ansvar kunde utkrävas inom
kollektivavtalssystemet) på enskilda
anställda.
Facket fick inte medhåll i underrätt,
men hovrätten ansåg att det
ifrågasatta villkoret i bonussystemet
var olagligt och diskriminerande
eftersom det innebar att fackligt
anslutna och aktiva utsattes för en
ogrundad särbehandling. Däremot
kunde de inte få gottgörelse enligt
den finska likabehandlingslagen,
eftersom gottgörelse inte fi nns föreskriven
som en påföljd för denna
typ av diskriminering. Högsta
domstolen beviljade prövningstillstånd.
HD konstaterade att en arbetstagare
enligt den finska
arbetsavtalslagen
13:1 har rätt att höra
till en fackförening och att verka i
denna. Det är förbjudet att begränsa
denna rätt, och avtal som
inskränker den är ogiltiga.
Vidare konstaterade HD att
var och en åtnjuter mötes- och
föreningsfrihet enligt artikel 11.1
i den Europeiska mänskorättskonventionen
(EKMR), vari även
rätt att grunda och ansluta sig till
fackföreningar ingår. Denna rätt
kan endast begränsas på de grunder
som särskilt omnämns i artikeln.
HD hänvisar dessutom till den
Europeiska mänskorättsdomstolens
avgörande i målet
Demir och
Baykara från 2008, där denna med
hänvisning bl.a. till
ILO-konventionen
nr 98 slår fast att rätten
till kollektiva förhandlingar har
kommit att utgöra en central del av
den föreningsfrihet som garanteras
i Europakonventionens artikel 11.
I avgörandet
Enerji Yapi-Yol Sen
från 2009 har den dessutom slagit
fast att också strejkrätten ingår i
den fackliga föreningsfriheten.
HD konstaterar att det inte finns
några lagstadgade begränsningar
för anställda att delta i en facklig
stridsåtgärd, utan att arbetsavtalslagen
tvärtom säger att deltagande
i en stridsåtgärd inte kan leda till
uppsägning. Det finns heller inget i arbetsavtalslagen som tyder på att
den anställda kan bli ersättningsskyldig
för skador som uppstår på
grund av en stridsåtgärd.
Det bonusvillkor som tagits i
bruk i Stora Enso-koncernen var
därför diskriminerande och ska
lämnas utan tillämpning. Arbetstagarna
var berättigade till bonuslön
oberoende av om de deltagit i strejken.
I likhet med hovrätten ansåg HD dock att gottgörelse enligt
likabehandlingslagen inte kunde
utdömas.
Det remarkabla i domen är naturligtvis
att HD för första gången
stöder sig på den nya praxisen från
Europadomstolen i Strasbourg.
Däremot väljer den att inte ens
hänvisa till den finska grundlagens
bestämmelse om föreningsfrihet,
som länge i doktrinen har hävdats
omfatta strejkrätten.
