EU & arbetsrätt 1 2011
Solidariskt ansvar hindrar inte fri rörlighet för tjänster, anser ESA
Varken reglerna om uppdragsgivares
ansvar för
underleverantörers löneskulder
eller övriga regler om
skyldigheter för uppdragsgivare
som Norge infört hindrar den fria
rörligheten, enligt Eftas övervakningsmyndighet
ESA.
Regler om solidariskt ansvar
för uppdragsgivare (kedjeansvar)
infördes i den norska lagen om
allmängiltigförklaring av kollektivavtal
(loven om allmenngjøring
av tariffavtaler) 2010. Tidigare, år
2008, hade man infört föreskrifter
om skyldighet för uppdragsgivare
att informera underleverantörer
om vilka löne- och arbetsvillkor
som gäller och se till att de efterlevs
(”påseplikt” ), och en rätt för
fackliga förtroendemän (tillitsvalgte)
i huvudleverantörens verksamhet
att genom den egna arbetsgivaren
få dokumentation om löner och
arbetsvillkor hos underleverantörer.
Reglerna från 2008 anmäldes
till ESA med hänvisning till
EES-avtalets
artikel 36 om fri rörlighet
för tjänster (tjenesteytelser). ESA
valde att också dra in reglerna om
solidariskt ansvar i sin bedömning.
Slutsatsen blev att de norska reglerna
inte står i strid med reglerna
om fri rörlighet för tjänster.
ESA motiverade sitt beslut med
att varken artikel 36 EES eller
utstationeringsdirektivet hindrar att
privata parter som är inblandade i
gränsöverskridande tjänsteprestationer
åläggs viss kontrollskyldighet.
Det solidariska ansvaret, ansåg
ESA, fungerar som en tilläggsgaranti
för att en arbetstagare faktiskt
får sin rättmätiga lön. Likaledes
ökar informations- och tillsynsskyldigheten
och rätten till insyn
sannolikheten för att en uppdragsgivare
efterlever de regler som har
utfärdats enligt lagen om allmängiltigförklaring.
Därmed är de
lämpliga åtgärder enligt direktivets
artikel 5, och innebär enligt ESAs
bedömning inte att tillhandahållande
av tjänster över landsgränserna
görs mindre attraktivt på ett sätt
som träffas av artikel 36 i EESavtalet.
