EU & arbetsrätt 1 2011
Fel neka oaktsam arbetstagare skadestånd för arbetsolycka
Man kan inte helt och hållet
neka en arbetstagare
skadestånd på grund av
en arbetsolycka därför att han själv
varit medvållande, om arbetsgivaren
har brutit mot sina skyldigheter
enligt arbetsmiljölagstiftningen.
Det konstaterar Efta-domstolen
i en dom och slår fast att isländsk
rätt är oförenlig med
EUs ramdirektiv
om arbetsmiljö (89/391) och
med byggplatsdirektivet (92/57).
Målet rör en byggnadsarbetare
som skadats svårt vid en olycka.
Enligt arbetsmiljöinspektionen
berodde den helt och hållet på att
arbetsgivaren inte hade vidtagit
några skyddsåtgärder. Byggnadsarbetaren fick ersättning från den
allmänna arbetsskadeförsäkringen,
men ville också ha skadestånd av
arbetsgivaren. Högsta domstolen
avslog hans krav med hänvisning
till att han var så erfaren att det
låg på hans eget ansvar att vidta
skyddsåtgärder. Då krävde han
staten på skadestånd för att Island inte hade genomfört ramdirektivet
om arbetsmiljö och byggplatsdirektivet
korrekt. Så hamnade frågan på
Efta-domstolens bord.
Norges regering och Eftas
övervakningsmyndighet ESA menade
att Island var i sin fulla rätt ta
hänsyn till om arbetstagaren själv
har brutit mot sina förpliktelser när
ett eventuellt skadestånd bestäms.
Europeiska kommissionen däremot
stödde byggnadsarbetaren.
Och domstolen gick på dennes
linje. Den konstaterar att EESländerna
är skyldiga att införa
sanktioner för brott mot regler som
bygger på direktiven, och att dessa
måste vara effektiva, proportionella
och avskräckande. Vad det innebär
beror på direktivets innehåll.
Ramdirektivet slår fast att det är
arbetsgivaren som har huvudansvaret
för arbetsmiljön. Sanktionerna
måste återspegla detta förhållande.
Det betyder inte att det är uteslutet
att lägga en del av ansvaret på en
arbetstagare som har varit oaktsam. Men att lägga hela eller huvuddelen
av ansvaret på arbetstagaren när
arbetsgivaren har brutit mot sina
förpliktelser skulle strida mot principen
att arbetsgivaren har huvudansvaret.
Till och med om arbetstagaren
har handlat med avsikt
eller av grov oaktsamhet vore det
oproportionellt att helt och hållet
neka honom eller henne ersättning,
utom i extremfall då arbetstagaren
har avsevärt större skuld.
Det gäller även om arbetsgivaren
skulle drabbas av straffrättsliga eller
administrativa sanktioner på grund
av brott mot arbetsmiljöföreskrifterna.
Inte heller spelar det någon
roll att arbetstagaren kan få ersättning
från en obligatorisk försäkring,
menar Efta-domstolen.
Domstolens svar på frågan om
isländska staten är skadeståndsskyldig
för att inte ha genomfört
direktiven korrekt är mer obestämt.
Efta-domstolen överlåter till den
nationella domstolen att avgöra om
denna överträdelse är ”tillräckligt
allvarlig”.
