EU & arbetsrätt 4 2011
Praktiska och politiska problem när EU ska anslutas till Europakonventionen
Enligt Lissabonfördraget ska EU ansluta sig till Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Då blir Europadomstolen i Strasbourg överordnad EUdomstolen när det gäller skyddet för exempelvis föreningsrätten. Men frågan är hur anslutningen ska gå till. Här fi nns både praktiska och politiska problem. EU:s anslutning
EU:s anslutning till Europakonventionen syftar till att främja en samstämmighet i skyddet för mänskliga rättigheter i Europa. Efter att EU har anslutit sig ska enskilda individer kunna få EU:s rättsakter och institutioners handlanden eller underlåtenheter prövade av Europadomstolen. Detta gäller oavsett om EU-domstolen avgjort frågan. Europadomstolen blir därigenom överordnad EUdomstolen när det gäller skyddet för Europakonventionens rättigheter. I dag kan Europadomstolen inte pröva EU:s rättsakter direkt, utan bara indirekt när nationell rätt är ett utfl öde av EU-rätt.
Förhandlingar om anslutningen har förts mellan Europarådet och EU-kommissionen sedan sommaren 2010. En anslutning kräver bland annat att själva Europakonventionen ändras, eftersom den är anpassad enbart till statliga parter.
Ett utkast till anslutningsavtal presenterades i somras. Under hösten har det visat sig att oenighet kvarstår i vissa frågor. Oenigheten kretsar bland annat kring frågan om vilken roll EU och EU-domstolen ska ha när Europadomstolen ska avgöra ett klagomål som rör EU-rätt och hur omröstningen i Europarådets ministerkommitté ska gå till. Ministerkommittén ansvarar för verkställigheten av Europadomstolens domar och EU ska i det sammanhanget kunna delta i besluten. Men exakt hur detta ska gå till är alltså oklart. När det gäller EU-domstolens roll föreslås att den ska kunna gå med i processen när Europadomstolen ska avgöra ett mål med EU-rättslig koppling som inte prövats av EUdomstolen – något som ifrågasätts.
Den s.k. medsvarandemekanismen, dvs. att EU ska kunna gå in i en process som medsvarande till en EU-medlemsstat, diskuteras också. Några av Europarådets medlemmar är oroliga för att EU ska få för stort infl ytande och/eller bli särbehandlad i Europarådet. Vissa EU-medlemsstater oroar sig å andra sidan för att anslutningen kan få alltför ingripande effekter när det gäller utformningen av EU:s politik.
Diskussionerna såväl mellan EU och Europarådet som internt i EU väntas fortsätta under 2012.
Redan i dag är EU enligt artiklarna 6.1 och 3 i EUF-fördraget och artikel 52.3 i stadgan om grundläggande rättigheter skyldig att respektera Europakonventionens rättigheter i sin verksamhet. En fråga är därför om anslutningen till konventionen kommer att få någon substantiell betydelse. Europadomstolen har i Bosphorus-målet prövat i vilken mån EU-rättens grundrättighetsskydd är förenligt med Europakonventionen och angett att det i princip är likvärdigt. Vid bedömningen av en situation som är ett utfl öde av EU-rätt ska värdet av internationellt samarbete beaktas. Bara om skyddet för Europakonventionen i den prövade situationen är uppenbart bristfälligt (manifestly defi cient) ska hänsynen till det internationella samarbetet underordnas. Frågan är om detta innebär att EU ges ett större handlingsutrymme än de kontraktsslutande staterna. Europadomstolens uttalade överordning efter anslutningen bör borga för likabehandling med andra parter. EUdomstolen har i vissa arbetsrättsligt kopplade mål uppvisat ett påtagligt ointresse för mänskliga rättigheter inom arbetsrättens område. Europadomstolen har å andra sidan utvecklat Europakonventionens arbetsrättsliga dimension. Kanske kan den kommande anslutningen locka fram ett större intresse för dessa aspekter hos EU-domstolen, om inte annat så för att undvika att bli knäppt på näsan av Europadomstolen. Någon revolution är dock inte att vänta. Lyhördhet från båda domstolarna är nödvändig för att de ska ha fortsatt legitimitet.
