EU & arbetsrätt 1 2013
Borde ha fått bära kors till uniformen
Europadomstolen fällde Storbritannien
I en ny dom som rör religionsfrihet i arbetslivet gör Europadomstolen för mänskliga rättigheter ett tydligt avsteg från tidigare praxis som innebar att en individ som tar ett viss typ av arbete avtalar bort sin religionsfrihet. Det resonemanget får i målet Eweida m. fl . ge vika för en proportionalitetsbedömning där stor vikt istället läggs vid trons betydelse för enskilda individer.
Fallet Eweida är anmärkningsvärt av flera anledningar. För första gången fälls Storbritannien för brott mot religionsfriheten enligt Europakonventionens artikel 9. Det är ett av få fall där Europadomstolen funnit ett brott mot artikel 9 överhuvudtaget, och ett av de ännu färre fall som har rört klagomål från kristna.
Målet rör fyra sökande från Storbritannien, alla praktiserande kristna. I de två första fallen, Eweida och Chaplin, bedömer domstolen vad som är proportionerligt när arbetsgivarens behov står mot rätten att praktisera sin religion. Fall tre och fyra rör istället hur stor bedömningsmarginal staten har när den balanserar olika rättigheter mot varandra, här skyddet mot diskriminering på grund av religion och skyddet mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
Eweida, som var den enda som vann i Europadomstolen, är anställd av British Airways (BA). Hon började, efter att BA ändrat utformningen av hennes uniform, ha sitt kors runt halsen fullt synligt. Enligt klädkoden var religiösa symboler tillåtna, men först efter godkännande. Både hijab och turban fanns i utföranden som passade med uniformen. Eweida erbjöds ett skrivbordsjobb där hon skulle kunna ha sitt kors men vägrade och gick istället hem utan lön. Efter ett par månader ändrade BA sin policy och hon återfi ck jobbet, men utan ersättning för förlorad inkomst. Engelska domstolar avslog hennes klagomål.
Eftersom BA är ett privat företag rör målet statens positiva skyldighet att se till att Europakonventionen följs. Enligt Europadomstolen var BA:s önskemål om enhetlig klädsel ett legitimt skäl att inskränka rätten att manifestera sin religion och staten har stor bedömningsmarginal. I det här fallet snavade staten dock på målsnöret, då nationella domstolar på ett oproportionerligt sätt lät behovet av enhetlig klädsel gå före rätten att manifestera sin religion. Domstolen lägger särskild vikt vid att både hijab och turban var tillåtna och att korset var diskret.
Sökande nummer två, Chaplin, var sjuksköterska på ett statligt sjukhus och fick inte bära sitt kors runt halsen av hälso- och säkerhetsskäl. Dessa skäl vägde, vid en proportionalitetsbedömning, tyngre än hennes rätt att manifestera sin religion, särskilt med tanke på att arbetsgivaren erbjudit henne att bära en brosch med ett kors på, menade Europadomstolen.
Fall tre och fyra är likartade. Ladele, den tredje sökande, arbetade på en kommunal inrättning för registrering av äktenskap, men vägrade att registrera partnerskap mellan samkönade par. Det sista fallet rör McFarlane. Han var familjerådgivare, men avskedades då han hade problem med att ge familjerådgivning åt samkönade par. Båda förlorade eftersom den avvägning mellan rätten till religionsfrihet och rätten till frihet från diskriminering på grund av sexuell läggning som landets myndigheter hade gjort faller inom Storbritanniens bedömningsmarginal. Det krävdes starka skäl för att rättfärdiga diskriminering på grund av sexuell läggning. I båda fallen lägger Europadomstolen viss vikt vid att arbetstagare kan anses avtala bort sin religionsfrihet i anställningsförhållanden, men det är inte en avgörande faktor.
