EU & arbetsrätt 2 2013
Brott mot dansk tradition när direktivet om uthyrning av arbetstagare genomfördes Vid randen av en fördragsbrottstalan (traktatsbrudssag) i EU-domstolen har Danmark äntligen lyckats genomföra direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (vikardirektivet, 2008/104). Det lyckades inte att på sedvanligt vis få det genomfört genom kollektivavtal, och inte heller att få Dansk Arbejdsgiverforening och LO att bli eniga om riktlinjerna för ett införlivande genom lagstiftning. Det var först med ett gemensamt utspel från arbetsgivarorganisationen Dansk Industri och fackförbundskartellen CO-Industri i februari 2013 som implementeringen kom igång på allvar. Med det som utgångspunkt lade arbetsmarknadsministern fram ett lagförslag i mitten av april som antogs redan den 30 maj. Lagen omfattar både danska och utländska bemanningsföretag som ställer arbetskraft till förfogande i Danmark. LO pekade i sitt remisssvar (høringssvar) över lagförslaget på att det borde ställas ett krav på auktorisation, men det vann inte politiskt gehör. Bemanningsföretaget ska säkerställa att uthyrda arbetstagare när det gäller arbetstidens längd, övertidsarbete, raster, vilotid, nattarbete, semester, helgdagar och lön har villkor som minst motsvarar dem som skulle ha gällt enligt lag, kollektivavtal eller andra generellt bindande bestämmelser om arbetstagaren hade varit anställd direkt av användarföretaget för samma arbete. Det gäller dock inte om bemanningsföretaget är bundet av ett kollektivavtal som har ingåtts mellan de mest representativa arbetsmarknadsorganisationerna i Danmark, som gäller i hela landet och som respekterar det övergripande skyddet av arbetstagare som hyrs ut. Att det bara är danska kollektivavtal som kan avvika från likabehandlingsprincipen anses vara ett viktigt element i förebyggandet av social dumpning och grundas på artikel 3.9 i utstationeringsdirektivet (96/71). Bemanningsföretaget får inte använda klausuler som i realiteten hindrar att de uthyrda arbetstagarna blir anställda av användarföretaget. Det får dock kräva en rimlig betalning för de tjänster det har tillhandahållit användarföretaget i samband med uthyrning, anställning och utbildning av arbetstagarna. Ett bemanningsföretag får inte heller kräva betalning av sina anställda som motprestation för att det ser till att de kan bli anställda i användarföretaget. |
Institutet för social civilrätt | Webbredaktör |