EU & arbetsrätt 2 2013
Svensk fackförening inte skadeståndsskyldig vid brott mot Europakonventionen
En svensk fackförening kan inte jämställas med staten och bli skadeståndsskyldig för att ha kränkt föreningsfriheten eller äganderätten enligt Europakonventionen. Detta slogs fast av Svea Hovrätt i en mellandom i maj. Tvisten bottnade i en skadeståndstalan med anledning av stridsåtgärder som vidtagits i syfte att få till stånd ett kollektivavtal med påstått Europa-konventionsstridigt innehåll.
Europakonventionen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är inkorporerad i svensk rätt och kan tillämpas direkt av domstolar och myndigheter. Ett antal av konventionens rättigheter anses kunna tillämpas inte bara mellan den enskilde och staten utan också mellan privata subjekt. Frågan om vilken rättsverkan en kränkning av Europa-konventionen kan få har diskuterats. Den svenska skadeståndslagen är bara i vissa fall tillämplig vid en sådan kränkning. Sverige har dock som fördragsslutande part åtagit sig att inte kränka konventionen samt att på nationell nivå ge enskilda tillgång till rättsmedel. Högsta domstolen (HD) har därför utvidgat skadeståndsskyldigheten för staten vid brott mot Europakonventionen. Motsvarande utvidgning har dock inte gjorts för enskilda. HD menar att dessa måste kunna förutse konsekvenserna av sina handlingar, vilket kan vara svårt då konventionens rättigheter utvecklas dynamiskt. Övervägande skäl talar därför mot att utvidga skadeståndsskyldigheten till att också omfatta enskilda (NJA 2007 s. 747).
Andra rättsverkningar kan emellertid aktualiseras i sådana fall. Det klargjordes av Arbets-domstolen (AD) så sent som i höstas. Målet gällde en kollektivavtalsstadgad skyldighet för arbetsgivaren att göra avdrag för s.k. granskningsarvode till arbetstagarorganisationen även från oorganiserade arbetstagares löner, vilket arbetsgivaren inte hade gjort. Skyldigheten befanns stå i strid med egendomsskyddet enligt Europakonventionen (AD 2012 nr 74). AD menade att man inte kan ställas till ansvar för att man inte har tillämpat en kollektivavtals-bestämmelse som innebär att andras konventionsrättigheter kränks. Något ansvar för kollektivavtalsbrott utdömdes därför inte.
Det är mot denna bakgrund som Svea Hovrätts mellandom ska ses. HD:s praxis enligt vilken enbart staten kan göras skadeståndsansvarig för brott mot konventionen gör det intressant att få fastslaget vilka aktörer som kan likställas med staten. Målet i hovrätten rörde strids-åtgärder som vidtagits för att få till stånd ett kollektivavtal med granskningsarvoden. Käranden påtalade att arbetstagarorganisationer i andra sammanhang har ansetts ha en kompetens som liknar statens. Kollektivavtalsnormer har exempelvis av Europadomstolen likställts med sådan lag som krävs för att göra godtagbara inskränkningar i Europa-konventionens rättigheter. Arbetstagarorganisationer har också, som bekant, av AD ålagts skadeståndsansvar för brott mot horisontellt tillämpliga bestämmelser i EU:s fördrag. Med hovrättens dom står det dock klart att dessa funktioner inte smittar av sig på frågan om en arbetstagarorganisation ska jämställas med staten i skadeståndshänseende. En arbetstagar-organisation anses vara ett sådant privat rättssubjekt som inte kan göras skadestånds-ansvarigt för brott mot Europakonventionen.
Det kan tilläggas att det knappast kan utgöra en särskilt allvarlig kränkning av Europa-konventionen att utsättas för påtryckningar att teckna kollektivavtal med konventionsstridiga klausuler. AD har ju klarlagt att en sådan klausul kan ignoreras utan att det leder till någon påföljd.
