EU & arbetsrätt 2 2013
Europadomstolen avvisade klagomål
Frågan redan prövad av ILO
Att försöka få gehör hos ILO innan man väcker talan hos Europadomstolen för mänskliga rättigheter kan vara en riskfylld strategi. Det står klart sedan Europa-domstolen avvisat ett brittiskt klagomål med argumentet att samma parter tidigare ställt samma fråga till ILO:s föreningsfrihetskommitté.
Klagomålet inför Europadomstolen gällde det brittiska förbudet för fängelseanställda att strejka, vilket de klagande ansåg utgöra en kränkning av Europakonventionens artikel 11 om föreningsfriheten. Domstolen är emellertid enligt konventionens artikel 34 b förhindrad att ta upp ett klagomål till behandling om det väsentligen innefattar samma omständigheter som redan hänskjutits till internationell undersökning eller reglering i annan form och inte innehåller nya relevanta upplysningar. I det aktuella fallet var det materiella innehållet och argumenten i klagomålen desamma, enligt Europadomstolen. Parterna skilde sig dock något åt. Bakom klagomålet till Europa-domstolen stod inte bara den fackförening som var part inför ILO:s föreningsfrihets-kommitté utan även ett par enskilda fackliga förtroendemän. Dessa ansågs dock representera fackföreningen och kunde därmed inte frikopplas från dennas klagomål.
Eftersom Europadomstolens domar till skillnad från yttrandena från ILO:s föreningsfrihets-kommitté är juridiskt bindande kan denna praxis leda till rättsförlust för den klagande parten. En dom från Europadomstolen har onekligen större tyngd och kan dessutom generera skadestånd. Föreningsfrihetskommittén avgör dock klagomål snabbare och det står också klart att dess praxis kan få avgörande betydelse för Europadomstolens tolkning. För att utnyttja dessa fördelar bör den som klagar vara noga med vilka parter som för talan. I Evaldssonmålen ansågs exempelvis Svenskt Näringsliv, som tidigare hade klagat till den Europeiska sociala kommittén, vara särskild från de oorganiserade arbetstagare vars talan godtogs i Europadomstolen.
