EU & arbetsrätt 1 2014
Kräver sociala stadgan samvetsklausul i vården?
Sverige ger inte tillräckligt skydd för sjukvårdspersonal som vägrar utföra aborter av samvetsskäl. Det hävdar tre kristna organisationer i ett klagomål till Europarådets kommitté för sociala rättigheter.
Klagomålet är ett generalangrepp på hela abortlagstiftningen. Dessutom gör de klagande gällande att sjukvårdsanställda i Sverige tvingas att utföra aborter mot sitt samvete. Enligt anmälan strider detta mot artiklarna 11 (rätt till skydd för den enskildes hälsa) och E (icke-diskriminering) i den europeiska sociala stadgan. Organisationerna anser att Sverige är skyldigt att anta en tydlig lagstiftning som möjliggör samvetsfrihet vid abortvård och förbjuder diskriminering av vårdpersonal som inte vill delta i denna typ av vård.
Sveriges regering har i första hand invänt att anmälan ska avvisas. Frågan om samvetsfrihet vid abortvård omfattas inte av den europeiska sociala stadgan, argumenterar regeringen, som menar att den snarare faller in under artikel 9 om religionsfrihet i Europakonventionen om mänskliga rättigheter (EKMR). Att tolka och tillämpa den ankommer inte på kommittén för sociala rättigheter. Efter att ha tillfrågat fackförbund och arbetsgivarorganisationer inom vårdsektorn har regeringen dessutom kommit fram till att problemet mest är av teoretiskt intresse, då ingen av organisationerna kunnat ge ett enda exempel på när samvetsfrihet åberopats i samband med abort och lett till ett förhandlingsärende.
Kommittén har dock beslutat att pröva anmälan. Den har redan tidigare beslutat att ta upp ett klagomål mot Italien med motsatt utgångspunkt. I Italien finns en samvetsklausul för vårdpersonal vilket, enligt anmälarna, i praktiken leder till att kvinnor förvägras den abort-vård de har lagstadgad rätt till.
Strax efter att Sveriges regering svarat på klagomålet, inkom en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen (DO) från en barnmorska som nekats anställning för att hon inte ville medverka vid aborter. Den 14 april avslutade DO ärendet med motiveringen att barnmorskan inte hade blivit diskriminerad på grund av sin tro. Nu återstår att se vad kommittén för sociala rättigheter anser.
