EU & arbetsrätt 1 2014
Danska Højesteret sätter gränser för EU-konform tolkning Den tidigare danska semesterlagens regel om sjukdom som hinder för semester kan inte tolkas i överensstämmelse med EU-domstolens praxis. Det är danska Højesterets slutsats i en dom som sätter gränser för EUkonform tolkning av dansk rätt. Enligt semesterlagen (ferieloven) från år 2000 hade arbetstagare rätt till ersättningssemester om de blev sjuka innan semestern hade börjat, men inte om de blev sjuka under semestern. Förarbetena innehöll klara uttalanden om hur bestämmelsen skulle förstås. EU-domstolen har emellertid senare tolkat artikel 7 i arbetstidsdirektivet (2003/88) så att arbetstagaren ska ha rätt till ersättningssemester om vederbörande inte har kunnat fullfölja sin semester med det nödvändiga rekreerande målet. Folketinget införde därför en (begränsad) rätt till ersättningssemester vid sjukdom som uppstått under semestern efter den 1 maj 2012. Innan lagändringen antogs hade fackförbundet CO-industri stämt en arbetsgivare med krav på ersättningssemester för en medlems räkning. Arbetstagarens ståndpunkt var att 13 § 2 st. i 2000 års semesterlag måste tolkas i överensstämmelse med EU-domstolens praxis (s.k. EU-konform tolkning). Landsretten fann inte att formuleringen i den då gällande lagen uteslöt en EU-konform tolkning. Det gjorde däremot Højesteret. Den konstaterade att det inte gick att tillämpa direktivet direkt mot en privat arbetsgivare, men att det fanns en skyldighet att tolka nationell rätt EU-konformt. I detta fall var det emellertid inte möjligt, fann Danska Højesteret sätter gränser för EU-konform tolkning domstolen. Højesteret fäste vikt vid att rättsläget enligt semester-lagen var klart, att det med de tolkningsprinciper som dansk rätt erkänner inte gick att komma fram till att semesterlagen lägger risken för sjukdom som uppstått under semestern på arbetsgivaren, och att det skulle vara ett brott mot rättssäkerheten att ålägga en privat arbetsgivare att ge ersättningssemester med hänvisning till EU-domstolens praxis. För Højesteret var det således inte avgörande om semesterlagen i sig hindrade en EU-konform tolkning, utan att rättsläget var så klart att det inte rådde något rimligt tvivel om hur 13 § 2 st. skulle tolkas. Med domen betonade Højesteret, i linje med EU-domstolens praxis, att det ska vara möjligt att nå ett EU-konformt resultat inom de ramar som erkända tolkningsprinciper i nationell rätt drar upp. |
Institutet för social civilrätt | Webbredaktör |