EU & arbetsrätt 2 2014
Undantag från likabehandlingsprincipen urholkar skyddet för uthyrda arbetstagare
Undantagen från likabehandlingsprincipen i direktivet om bemanningsarbete (2008/104) används i vissa länder i en omfattning som gör att skyddet för uthyrda arbetstagare egentligen inte förbättras. Å andra sidan har den översyn av begränsningar och förbud mot uthyrning av arbetstagare som direktivet också föreskriver bara tjänat till att legitimera status quo i de flesta länder, i stället för att stimulera till ett nytt sätt att se på bemannings-företagens roll. Det är Europeiska kommissionens slutsats efter att ha granskat hur medlemsstaterna har genomfört direktivet.
Den centrala regeln i direktivet slår fast att arbetstagarna från första dagen som de hyrs ut ska ha samma grundläggande arbets- och anställningsvillkor som de skulle ha fått om de hade anställts direkt av användarföretaget. När medlemsstaterna har införlivat denna lika-behandlingsprincip i nationell rätt har de flesta formulerat den annorlunda än i direktivet, särskilt när det gäller vad som ingår i begreppet grundläggande arbets- och anställnings-villkor. Kommissionen understryker att dessa villkor räknas upp i direktivet och att lika-behandlingsprincipen måste tillämpas på dem alla. Den kommer därför att kontrollera att reglerna leder till en korrekt tillämpning av direktivet och ”anta lämpliga åtgärder”.
Däremot finns det andra möjligheter att göra undantag. Likabehandlingsprincipen behöver t.ex. inte tillämpas när det gäller lönen, om arbetstagaren har en tillsvidareanställning hos bemanningsföretaget och fortsätter att få lön mellan uppdragen hos kundföretagen. Direktivet säger inget om hur hög denna lön ska vara, men kommissionen frågar sig om den får vara hur låg som helst och menar att man behöver överväga åtgärder för att hindra att undantaget missbrukas.
Tio medlemsstater – bland dem Danmark, Finland och Sverige – utnyttjar möjligheten att låta arbetsmarknadens parter sluta kollektivavtal om arbets- och anställningsvillkor som avviker från likabehandlingsprincipen. Några särskilda problem med den bestämmelsen har kommissionen inte fått kännedom om hittills, men den kommer att övervaka att alla dessa avtal respekterar det övergripande skyddet för arbetstagarna som direktivet kräver. Det gäller särskilt om de nationella reglerna inte säger något om detta, vilket är fallet i Danmark och Finland.
En annan viktig regel i direktivet är den som säger att begränsningar och förbud mot att an-lita arbetstagare från bemanningsföretag är tillåtna bara om de är motiverade av allmän-intresset. Därför har medlemsstaterna varit skyldiga att se över eventuella begränsningar och förbud i nationell rätt och informera kommissionen om resultatet. Rapporten visar att en överväldigande majoritet av länderna hade begränsningar av olika slag och att de flesta av dem finns kvar även efter översynen. Medlemsstaterna anser att de är motiverade av allmänintresset, och kommissionens primära bedömning är att detta stämmer. Den reserv-erar sig dock för att den kan komma till ett annat resultat från fall till fall vid en mer in-gående granskning.
