EU & arbetsrätt 3 2014
FÖRSÄKRINGSKASSAN BEHÖVDE INTE ANPASSA ARBETSPLATSEN:
Synskadad kvinna klagar till FN
över svensk diskrimineringslag
En kvinna med grav synnedsättning, som nekades arbete på Försäkringskassan, har anmält svenska staten för brott mot FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (ICRPD). Ärendet kommer att prövas av den kommitté som övervakar att konventionen följs.
Sverige ratificerade konventionen för snart sex år sedan. Den slår fast att staterna ska garantera personer med funktionsnedsättning ett effektivt rättsligt skydd mot diskriminering och vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att skälig anpassning tillhandahålls (artikel 5). Konventionen täcker bland annat arbetslivet (artikel 27) och trädde i kraft i Sverige i januari 2009. Ett tilläggsprotokoll ger enskilda, eller grupper av personer, möjlighet att klaga till en särskild kommitté (CRPD) om de anser att ett land inte lever upp till sina åtaganden. Hittills har de fåtaliga avgörandena handlat om andra frågor, men nu ska kommittén ta ställning till ett klagomål som rör svensk arbetsmarknad.
Det gäller en jurist med kraftig synnedsättning som 2006 sökte arbete vid Försäkrings-kassan. Hon blev kallad till intervju, men fick inte jobbet. Försäkringskassan menade att datasystemet på arbetsplatsen inte gick att anpassa till hennes funktionsnedsättning. Diskrimineringsombudsmannen drev ärendet vidare till Arbetsdomstolen, AD, och hävdade att Försäkringskassan hade diskriminerat kvinnan genom att inte göra de stöd- och anpassningsåtgärder som var skäliga.
AD slog sammanfattningsvis fast att det inte var skäligt att kräva att arbetsgivaren skulle anpassa arbetet så mycket som behövdes för att kvinnan skulle kunna utföra jobbet. En annan sak är att myndigheten kunde ha varit mer förutseende när datasystemet utvecklades, sa domstolen i detta första mål om arbetsanpassning (AD 2010 nr 13).
Domen visar att svensk lagstiftning inte lever upp till konventionens krav, anser organis-ationerna Unga Synskadade, US, och Synskadades Riksförbund, SRF, och klagade till den övervakande kommittén för kvinnans räkning. Sverige bryter mot sina åtaganden genom att inte garantera skydd mot diskriminering, hävdar de. Efter en del skriftväxling med Sveriges regering och de klagande beslöt kommittén (april 2013) att ta upp klagomålet.
Försäkringskassan är en stor
nationell myndighet med 16 000
anställda och har dessutom ett
särskilt ansvar för att genomföra
regeringens funktionshinderspolitik,
betonar ombudsman Mikael
Ståhl, som handlägger ärendet för
US och SRF.
– Om man inte kan kräva arbetsanpassning
av en sådan arbetsgivare, vem ska man då kunna begära
det av, säger han. Kraven på skälig
anpassning är inte tillräckligt höga.
Därmed har Sverige inte säkerställt
rätten till full delaktighet och skydd
mot diskriminering för personer
med funktionsnedsättning.
Den svenska regeringen vill inte kommentera ärendet medan processen pågår. I svaret till CRPD (november 2013) framhåller regeringen att kommittén inte ska ta ställning till om svensk lagstiftning på ett övergripande plan överensstämmer med konventionen, och bemöter därför inte mer generella påståenden i klagomålet. Det råder, enligt regeringen, inget tvivel om att den då gällande diskrimineringslagens krav på skälig anpassning motsvarade kraven i konventionen. Det fanns en gräns för vad man kunde begära av en arbetsgivare, men motsvarande avvägning finns i konventionen, påpekar regeringen. Vad som är skäligt avgörs enligt svensk lag från fall till fall och åtgärderna ska inte innebära en oproportionerlig börda för arbetsgivaren. Även detta stämmer med konventionen, enligt svaret.
Inte heller Arbetsdomstolens tillämpning av lagen stred mot konventionen, menar regeringen. Det fanns inga brister i hanteringen av målet. CRPD bör, precis som Europa-domstolen för mänskliga rättigheter och FN:s människorättskommitté, ge nationella domstolar ett ganska stort svängrum i att tolka konventionen utifrån nationella förut-sättningar (”margin of appreciation”). Kommittén bör acceptera AD:s bedömning att de anpassningsåtgärder som krävdes för att kvinnan skulle klara arbetet inte var skäliga och att hon inte blev diskriminerad.
Hittills har 150 stater ratificerat konventionen, däribland Sverige, Danmark och Norge. I Finland och Island pågår förberedelserna för att göra det.
