EU & arbetsrätt 2 2015
Danska fack får strejka för att få kollektivavtal med Ryanair
Lovligheten av stridsåtgärder som vidtas i Danmark ska prövas enligt dansk rätt även om arbetsgivaren är ett irländskt bolag. Den innebär att fackföreningarna har ett berättigat intresse att ingå kollektivavtal för allt arbete som utförs på dansk mark. Det danska Service-forbundet har därför rätt att vidta proportionerliga stridsåtgärder mot Ryanair i Danmark, enligt en färsk dom i den danska Arbejdsretten. De stridsåtgärder som varslats var ändå olovliga eftersom arbetsgivaren inte fått namnen på dem som skulle strejka.
Den danska fackföreningen Serviceforbundet krävde att piloter och kabinanställda som arbetade för Ryanair i Danmark skulle omfattas av kollektivavtal. Efter fruktlösa för-handlingar varslade förbundet om strejk och blockad mot Ryanair. Bolaget svarade att det omfattades av irländsk rätt och att stridsåtgärderna inte var giltiga enligt det landets lag. Som grund anförde Ryanair att det är ett irländskt bolag som har alla sina flygplan registrerade i Irland, vilka följaktligen ska betraktas som irländskt territorium. Service-forbundet yrkade då att den danska Arbejdsretten skulle fastställa att de varslade strids-åtgärderna omfattades av dansk rätt och att de var lovliga.
Arbejdsretten prövade först om lovligheten skulle bedömas enligt dansk eller irländsk rätt. Den konstaterade då att det inte spelar någon roll vilken lag som reglerar anställningsavtalen för piloterna och kabinpersonalen. Enligt dansk internationell privaträtt ska lovligheten i stället bedömas enligt lagen på platsen där stridsåtgärden vidtogs eller kan komma att vidtas.
I det aktuella fallet skulle stridsåtgärderna vidtas på Billunds och Köpenhamns flygplatser i syfte att genom kollektivavtal normera arbete som utförs i Danmark. Arbejdsretten menar att denna lösning stämmer överens med lagvalsregeln i artikel 9 i Rom II-förordningen om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (864/2007). Den gäller för alla EU-medlemsstater utom Danmark vilket, enligt Arbejdsretten, skulle betyda att en domstol i Irland också skulle ha tillämpat dansk rätt. Den danska domstolen uppmärksammar dock inte att det är omtvistat om lagvalsregeln i artikel 9 ska gälla också för prövningen av stridsåtgärders lovlighet, eller om den bara är tillämplig för frågor om utomobligatoriskt ansvar efter det att en stridsåtgärd har befunnits olovlig (se t.ex. AD 2011 nr 95).
Enligt dansk rätt måste det finnas ett fackligt intresse för att strisdåtgärder ska vara tillåtna. Utgångspunkten är att det finns fackligt intresse att reglera allt arbete på dansk mark, oavsett om arbetsgivaren är dansk eller utländsk eller om föreningen har medlemmar på arbetsplatsen. Från denna utgångspunkt finns det två undantag. Dels är vissa utstationer-ingar undantagna, dels är transporter undantagna om arbetstagaren är anställd utomlands och arbetet i Danmark är en naturlig del av transporten.
Ryanair ägnar sig visserligen åt transporter och arbetstagarna är anställda i Irland, men Arbejdsretten menade att det sätt på vilket de anställda är knutna till baserna vid de danska flygplatserna innebär en avgörande skillnad.
Utöver det fackliga intresset måste stridsåtgärder också vara proportionerliga i enlighet med EU-rätten. Denna fråga var Arbejdsretten kompetent att bedöma utan EU-domstolens hjälp, konstaterade den, och slog fast att åtgärderna inte gick längre än vad som var nödvändigt.
Den sista frågan som Arbejdsretten hade att pröva var om stridsåtgärderna hade varslats i formell ordning. Tanken med de danska varselreglerna är att motparten ska ha möjlighet att förbereda sig och planera sin verksamhet trots stridsåtgärderna. Ett fackförbund är därför i princip skyldigt att lämna ut namnlistor på vilka medlemmar som kommer att genomföra åtgärderna. Serviceförbundet vägrade dock att lämna över sådana listor till Ryanair och åbe-ropade ett undantag som gäller om motparten kan komma att använda sig av informationen i föreningsrättskränkande syfte.
Arbejdsretten menade att det inte var visat att Ryanair skulle använda sig av informationen på ett sådant sätt, och att bolaget hade ett berättigat intresse av att veta hur strids-åtgärderna skulle genomföras. Stridsåtgärderna var därför olovliga enligt dansk rätt. Arbejdsretten slog dock fast att Ryanair ska erkänna Serviceforbundets rätt att genomföra stridsåtgärder för att normera medlemmars arbete i Danmark.
Detta rättsfall är inte det första i vilket Ryanairs utstuderade taktik att försöka styra doms-behörighet och lagval till Irland blivit underkända i domstolar (se t.ex. EU & arbetsrätt nr 4/2014 s. 4). Man kan fråga sig om de tvister som aldrig kommer till domstol motiverar taktiken företagsekonomiskt.
