EU & arbetsrätt 2 2015
Sociala stadgan kräver inte samvetsklausul i vården
Det är inget brott mot Europarådets sociala stadga att sjukvårdsanställda i Sverige har inte rätt att vägra utföra aborter. Det konstaterar Europeiska kommittén för sociala rättigheter som övervakar att stadgan efterlevs.
Sammanslutningen Federation of Catholic Families in Europe klagade våren 2013 till Europa-rådets kommitté för sociala rättigheter och gjorde gällande att Sverige inte ger tillräckligt skydd för vårdanställda som har samvetsbetänkligheter mot att utföra aborter (se EU & arbetsrätt nr 1/2014 s. 2). Det finns ingen lagstiftning som garanterar samvetsfrihet vid abortvård och förbjuder diskriminering av anställda som inte vill delta vid aborter. Detta är ett brott mot den europeiska sociala stadgan, hävdade organisationen, och stödde sig på artiklarna 11 (rätt till skydd för den enskildas hälsa) och E (icke-diskriminering).
Den svenska regeringen ansåg sammanfattningsvis att klagomålet var ogrundat. Frågan om samvetsklausuler i vården omfattas inte av den sociala stadgan, argumenterade den. Den frågan täcks snarare av bestämmelserna om religionsfrihet i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Att tolka och tillämpa Europakonventionen ligger inte på kommittén för sociala rättigheter.
Kommittén går nu på regeringens linje och slår fast att artikel 11 i den sociala stadgan inte är tillämplig. Det finns inga krav på att länderna ska ha regler som ger arbetstagare i vården rätt att neka att utföra uppgifter med hänvisning till samvetsskäl, konstaterar den i sitt enhälliga avgörande. Stadgan ger inte de vårdanställda någon rätt till samvetsfrihet.
Syftet med artikel 11 är främst att garantera tillgång till lämplig vård. Det betyder i det här läget att det framför allt är de gravida kvinnorna som skyddas, påpekar kommittén. Den enda gång tidigare som kommittén för sociala rättigheter har prövat frågan om samvetsskäl i vården var situationen omvänd. Då handlade det om den samvetsfrihet som vårdpersonal i Italien har, och som utövades på ett sådant sätt att kvinnor nekades den abortvård som de hade rätt till (complaint No. 87/2012).
Eftersom den sociala stadgan inte gäller i det här fallet, kan det inte heller vara fråga om diskriminering av arbetstagare som har samvetsbetänkligheter mot aborter, slår kommittén fast.
