EU & arbetsrätt 3 2015
EUROPADOMSTOLEN:
Även yrkesmilitär skyddas
av förbudet mot tvångsarbete
Även yrkesmilitärer omfattas av Europakonventionens förbud mot tvångsarbete, och den grekiska staten tog i för hårt när den ville få en arméläkare att stanna längre i tjänst. Det konstaterar Europadomstolen för mänskliga rättigheter i en färsk dom. Det är första gången som den tar ställning till räckvidden av förbudet mot tvångsarbete när det gäller militär-tjänstgöring. De fyra fall där domstolen tidigare har konstaterat brott mot tvångsarbets-förbudet har rört hushållsarbete respektive trafficking.
Den klagande i målet, Georgios Chitos, var läkare och officer. Han hade fått hela sin grund-utbildning till läkare betald av armén plus lön och sociala förmåner under de sex år som utbildningen tog. I gengäld var han enligt lag skyldig att arbeta kvar som militärläkare dubbelt så lång tid. Under de tolv år som han fortsatte som militärläkare fick han också en specialistutbildning. När han slutade för att jobba på ett privat sjukhus meddelade armé-högkvarteret att han var tvungen att arbeta för armén i ytterligare nio år, fyra månader och tolv dagar, eller betala ett skadestånd beräknat på den återstående tjänstgöringstiden.
Högkvarteret beräknade summan till 106 960 euro, och påpekade att Chitos inte skulle få anstånd med betalningen även om han överklagade. Han överklagade i alla fall och revisionsdomstolen beslöt att verkställigheten skulle skjutas upp. Trots det skickade skatte-verket ett krav på sammanlagt 109 527 euro. En tid därefter avkrävdes han ytterligare 13 143 euro i dröjsmålsränta. Någon avbetalningsplan var det inte tal om.
Drygt tre år efter att Chitos hade betalat in pengarna kom revisionsdomstolen fram till att summan var alldeles för hög. Eftersom specialistutbildningen skulle räknas som tjänstgöring var han inte skyldig mer än knappt 50 000 euro.
Men Chitos menade att det stred mot förbudet mot tvångsarbete enligt artikel 4.2 i Europa-konventionen att han hade varit tvungen att stanna i armén under lång tid eller betala en stor summa pengar. Europadomstolen har nu – delvis – gett honom rätt.
Domstolen utreder först om en yrkesmilitär som Georgios Chitos över huvud taget skyddas av förbudet mot tvångsarbete. Enligt konventionens artikel 4.3 b räknas nämligen inte ”tjänstgöring av militär art” som sådant. Och den kommission som fram till 1999 avgjorde vilka klagomål som skulle släppas upp till Europadomstolen har ansett att uttrycket inne-fattar alla slags militärtjänstgöring, oavsett om den är obligatorisk eller utförs av yrkes-militärer som frivilligt sökt sig till yrket.
Europadomstolen menar tvärtom att undantaget i artikel 4.3 b bara gäller obligatorisk militärtjänst. Det framgår, enligt domstolen, om man läser undantaget i dess sammanhang. Den noterar också att motsvarande regel i ILOs konvention nr 29 om tvångsarbete enbart talar om obligatorisk militärtjänst, och att även Europarådets kommitté för sociala rättigheter skiljer mellan värnpliktiga och yrkesmilitärer. Av allt detta drar domstolen slutsatsen att arbete som utförs av yrkesmilitärer inte är undantaget från förbudet mot tvångsarbete.
Den övergår därför till att pröva om Grekland bröt mot förbudet när Chitos ställdes inför valet att arbeta kvar eller betala en stor summa pengar till staten. Här konstaterar domstolen först att Chitos visste vad han gav sig in på när han antogs till utbildningarna. Europadomstolen har inte heller något att invända mot lagstiftningen som sådan. Skyldigheten att stanna kvar i tjänst en tid efter utbildningens slut ingår i officerarnas uppdrag och det ligger inom staternas utrymme för skönsmässig bedömning att avgöra hur lång tiden ska vara. Statens önskan att få avkastning på sin investering och att försäkra sig om en tillräckligt stor personalstyrka gör det berättigat att förbjuda dem att säga upp sig under en period, och att kräva ersättning för statens kostnader under utbildningen om de ändå gör det.
Det enda som skulle kunna innebära ett brott mot tvångsarbetsförbudet var om Chitos hade utsatts för en oproportionerlig börda.
Och så var det. Trots att Chitos hade fått en lång utbildning av armén och åtnjutit många förmåner som civila medicinstuderande inte får, hade staten misslyckats med att göra en rättvis avvägning mellan skyddet för hans individuella rättigheter och skyddet för samhälls-intresset genom det sätt på vilket den krävde att han skulle betala för de återstående tjänsteåren. Den slutliga summan på 50 000 euro var inte orimlig. Men när skatte-myndigheten krävde att han omedelbart betalade in 109 527 euro – utan möjlighet till avbetalning – trots att revisionsdomstolen hade beslutat om inhibition, råder det inget tvivel om att han handlade under tvång. Därför bröt Grekland mot förbudet mot tvångsarbete.
Domen var enhällig. Den grekiska regeringen har överklagat till domstolens Grand Chamber. Det är ännu inte avgjort om den kommer att ta upp klagomålet.
