EU & arbetsrätt 3 2015
Svenska myndigheter ska kräva kollektivavtalsvillkor vid upphandling
Nu ska även svenska myndigheter bli skyldiga att se till att leverantörer som tilldelas ett kontrakt vid offentlig upphandling betalar sina anställda lön enligt svenska kollektivavtal. Det föreslår utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal, som överlämnade sitt betänkande i september.
Till skillnad från myndigheter i Danmark, Finland och Norge har svenska myndigheter ingen skyldighet att ställa några krav på arbetstagarnas arbetsvillkor i sina upphandlingskontrakt. Sverige har inte heller ratificerat ILO:s konvention nr 94 om arbetsklausuler. Nu ska det bli ändring på det, menar den svenska regeringen. Strax före jul tillsatte den en utredning, som nu har lagt fram sitt förslag.
”När det är behövligt” ska det vara obligatoriskt för myndigheterna att ställa upp särskilda arbetsrättsliga villkor i kontrakten, föreslår utredningen. Med det menas att upphandlingen gäller en bransch där det finns risk för oskäliga arbetsvillkor, till exempel byggbranschen, städbranschen eller taxibranschen, där man vet att det finns problem. Myndigheten ska då alltid kräva att leverantören tillämpar kollektivavtalets minimiregler om lön, arbetstid och semester.
Utöver detta kan myndigheterna själva bestämma att ställa ytterligare arbetsrättsliga krav, till exempel att leverantören ska betala in premier för tjänstepension och andra typer av kollektivavtalsreglerade försäkringar. På samma sätt ska myndigheterna kunna ställa upp arbetsrättsliga kontraktsvillkor vid upphandlingar i andra branscher än dem där det är obligatoriskt.
Utredningen konstaterar att det inte har varit någon lätt uppgift att hitta en lösning som förenar den svenska arbetsmarknadsmodellen med den öppenhet och förutsebarhet som EU:s upphandlingsregler kräver. De innebär att det förfrågningsunderlag som myndigheten skickar ut måste vara så klart, precist och otvetydigt att ”alla rimligt informerade och normalt omsorgsfulla anbudsgivare” ska förstå vad som förväntas av dem. De ska till exempel inte behöva leta på andra håll för att få reda på vilka löner de förväntas betala dem som ska genomföra kontraktet. Därför räcker det inte att myndigheten bara hänvisar till ett visst kollektivavtal – de villkor som leverantörerna ska tillämpa måste finnas med i själva förfrågningsunderlaget. Men i Sverige, som inte har något system med allmängiltiga kollektivavtal, är dessa vanligtvis inte tillgängliga för andra än de avtalsslutande parterna själva och deras medlemmar. Frågan var alltså hur myndigheterna ska kunna få tag i rätt kollektivavtal och identifi era vilka villkor i detta som ska gälla för ett visst kontrakt.
Utredningens förslag är att detta sköts av den nyinrättade Upphandlingsmyndigheten, som har i uppgift att stödja andra myndigheter i deras upphandling. Den ska både avgöra i vilka typer av upphandlingar som det ska vara obligatoriskt att ställa upp arbetsrättsliga villkor, och slå fast vilka kollektivavtalsvillkor som i så fall ska föras in i kontrakten. Detta ska göras i samråd med arbetsmarknadens parter.
Förslaget är nu ute på remiss, men det står redan klart att det är kontroversiellt. De fackliga organisationerna hade hoppats på ett mer radikalt förslag. Från företagarhåll kritiserar man att det ska vara möjligt att ställa högre krav på inhemska leverantörer än på utländska företag som tänker utföra kontraktet med utstationerade arbetstagare. Det strider mot EU-rättens princip om likabehandling, menar de. Och båda sidor menar att det strider mot den svenska modellen att en myndighet ska avgöra vilka kollektivavtalsvillkor som är minimi-villkor.
Utredningen ska nu arbeta vidare och analysera om även Sverige skulle kunna ratificera ILO:s konvention nr 94.
