EU & arbetsrätt 3-4 2016
Få arbetsrättsliga nyheter i direktiv om företagshemligheter
Ett direktiv ”om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemlig-heter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs” antogs i somras. Direktivet är i huvudsak ett minimidirektiv. Det innehåller unionsuniforma definitioner av begreppet företagshemlighet liksom av begreppen lagligt/olagligt anskaffande, utnyttjande och röjande av företagshemlig-heter. Det inför europeiskt skydd för företagshemligheter med tillgång till rättslig prövning vid nationell domstol oavsett var inom unionen angrepp skett.
I arbetsrättsligt avseende innebär direktivet föga eller inget nytt i det nordiska perspektivet. Arbetsmarknadsparternas autonomi ska uttryckligen inte påverkas liksom heller inte möjlig-heterna att ingå kollektivavtal (artikel 1.2 d). Arbetstagares rörlighet begränsas inte av dir-ektivet (artikel 1.3). Detta utvecklas i två punkter: det begränsar inte arbetstagares möjlig-heter att använda information som inte är företagshemligheter i direktivets mening eller ”erfarenhet och färdigheter som förvärvats hederligt under deras normala yrkesutövning”. En nyhet som även har arbetsrättslig betydelse är däremot att den som olovligen röjer hemlig information kan förbjudas att använda denna (artiklarna 11.3 b och 13.2).
Konkurrensklausuler regleras inte. Här gäller allmän unionsrätt respektive nationell rätt (ar-tikel 1.3 c). Regeln medför även att nationell rätt reglerar kvardröjande lojalitetsplikt, dvs. om arbetstagare kan utnyttja företagshemligheter hos arbetsgivaren när anställningen upp-hört. Det innebär att direktivet inte påverkar den lagstiftning och de avtal som finns i Nord-en , dvs. 2001 års ändringar i avtalslagen 38 § och 3:5 arbetsavtalslagen i Finland , i Dan-mark lov 2013 om markedsføring och lov 2015 om ansættelsesklausuler, den norska arbeids-miljøloven i lydelse 2015:104 samt 2015 års kollektivavtal i Sverige. I och för sig kan det framstå som egendomligt att en så central företeelse i konkurrensrättsligt hänseende inom arbetslivet fortfarande överlämnas till nationell rätt. Inga förklaringar till detta ges emellertid i någon av de omfattande (och sinsemellan tämligen skiljaktiga) motiveringar som getts till de på varandra följande direktivförslagen. I personellt avseende omfattar direktivet alla som kommer i kontakt med företagshemligheter. För arbetstagare gäller detta oavsett anställ-ningsform och rättslig relation till innehavaren av företagshemligheten, till exempel för inhyrd eller utstationerad arbetskraft. Visselblåsare och journalister ges skydd. Uppdrags-tagare som styrelseledamöter och revisorer omfattas oavsett sekretessregler i nationell lagstiftning.
Arbetstagarinflytandet skyddas i direktivet genom att nationell rätt är tillämplig beträffande rätt till information och samråd (artikel 3.1 c). Röjande av företagshemlig information till fackliga företrädare skyddas förutsatt att det ”var nödvändigt för utövandet av” deras uppdrag (artikel 5 c).
Skadeståndsskyldigheten för arbetstagare är traditionellt utformad, inklusive ideellt skade-stånd och jämkningsregel. Nytt i vart fall för Sverige är dock att ansvaret utsträcks till att omfatta även obehörig kopiering (artikel 4.2 a). Erfarenheten visar att sådan kopiering (ofta kombinerad med förstörelse av datafiler) är vanlig inför en anställnings upphörande. Nytt är likaledes att preventiva förbud kan utfärdas när angrepp på en företagshemlighet är ”nära förestående” (artikel 11.1 c).
Direktivet ska vara implementerat senast juni 2018.
