EU & arbetsrätt 3-4 2016

I bokhandeln

Intressant läsning om europeiserat arbetstagarinflytande

Erik Sjödin, Ett europeiserat arbetstagarinflytande. En rättslig studie av inflytandedirektivens genomförande i Sverige, Iustus, 2015, 356 s.

Erik Sjödin har lyckats väl med att kasta ljus över ett i arbetslivet centralt tema: arbets-tagarinflytandet. Boken är välkommen, eftersom den tar ett samlat grepp över detta regel-verk om inflytande, och särskilt som det enligt författaren är så att ”Arbetstagarinflytande är sparsamt behandlat i den svenska rättsvetenskapen” (s. 36). Man kan möjligen studsa över att Sjödin kallar en rad EU-direktiv med primärt annat regleringsfokus för ”inflytandedirek-tiv”. Detta är i sammanhanget en petig anmärkning; direktiven innehåller sådana regler som Sjödin valt att ”utreda och analysera innehållet i” (”EU:s inflytande-acquis”) och hur detta regelverk ”påverkat regleringen av arbetstagarinflytandet i Sverige” (s. 34, jfr s. 58).

Boken är indelad i nio kapitel. Avhandlingen inleds med en bakgrund och beskrivning av temat för avhandlingen respektive en metoddiskussion, och om hur EU:s reglering av arbetsrätt ”kan” framställas (2.2). Avslutningsvis, men plötsligt, i det andra kapitlet, slår Sjödin fast att han ”har upprättat en taxonomi enligt vilken arbetstagarinflytandet kan systematiseras” (s. 58), vilket Sjödin också gör. Klassificeringen utgörs av fyra kategorier och den fortsatta framställningen bygger på denna. I avhandlingen konstaterar författaren att taxonomin ger arbetstagarna rätt till enkelriktat inflytande, dubbelriktat inflytande, organisatoriskt inflytande och medbestämmanderätt (jfr s. 101).

Läsningen av Sjödins avhandling om arbetstagarinflytanderegleringen är intressant. Med EU-medlemskapet och implementeringen av EU-reglerna på arbetsrättens område följer en viss ”avkollektivisering” av arbetsrätten; (det kollektivavtalsslutande) facket är inte längre lika självklar representant för arbetstagarkollektivet. Detta är inget nytt, men Sjödin ger en bra och samlad bild över detta. Avhandlingen kan med stor behållning läsas av alla oss som är intresserade av arbetsrätt, gärna genom att börja med finalen (9.8), där vi finner de träffan-de slutorden: ”Genomförandet av inflytandedirektiven har medfört att arbetstagarinflytandet inte längre är en rättsverkan av kollektivavtal utan något som arbetstagarna utan att göra något annat än utse en representant är berättigade till. Inflytandedirektiven har således inneburit en ytterligare förskjutning i arbetsrätten, från något som parterna själva skapar genom aktivt handlande till något som arbetstagarna är passiva mottagare av och som arbetsgivarna bör förhålla sig till”.

Bernard Johann Mulder
førsteamanuensis vid Institutt for privatrett, Universitet i Oslo

Att genomdriva arbetsrätten i gränsöverskridande situationer

Miriam Kullmann, Enforcement of Labour Law in Cross-Border Situations, Wolters Kluwer, 2015, 390 sidor.

I sin avhandling undersöker Miriam Kullmann hur EUrätten påverkar medlemsstaternas metoder för att övervaka och genomdriva arbetsrätten i gränsöverskridande situationer. Studien är jämförande och uppmärksammar Sverige, Nederländerna och Tyskland, med fokus på lönefrågor i bygg- och bemanningsbranschen. Undersökningen handlar om olika modeller för genomdrivande av arbetsrätten: via domstol, arbetsmarknadsorganisationerna (facket) samt myndigheter. Boken är till nytta för alla som haft anledning att studera Jonas Malmbergs viktiga Effective Enforcement of EC Labour Law från 2003.

Kullman tecknar en utförlig bild av de dilemman och balansakter som blir följden av att EU utfärdar materiell arbetsrätt, men lämnar till medlemsstaterna att övervaka och genomdriva denna. Genomförandet av EU:s arbetsrätt i gränsöverskridande situationer kräver att med-lemsstaternas åtgärder respekterar principerna om icke-diskriminering och effektivitet (golvet, med bokens uttryck) utan att reglerna om fri rörlighet för tjänster och arbetstagare kränks (taket). Medlemsstaterna måste genomföra EU:s arbetsrätt lika entusiastiskt som de genomför sin helt inhemska arbetsrätt, och medlemsstaterna måste garantera att arbetstagare i praktiken verkligen kan dra nytta av EU-arbetsrättens regler. Samtidigt får medlemsstaternas åtgärder inte strida mot EU-reglerna om fri rörlighet. Detta för nordisk arbetsrätt så högaktuella tema ges en grundlig och praktiskt inriktad genomgång, med en nyansrik översikt över EUdomstolens praxis.

Regleringen av gränsöverskridande arbete i EU är den punkt där arbetsrättens intressekonflikt mellan arbetstagare och arbetsgivare möter både balanserandet av Unionens intresse i relation till medlemsstaternas och avvägningar mellan olika medlemsstaters intressen. Perspektivet i avhandlingen växlar på ett fruktbart sätt mellan arbetsplatsens och medlemsstatens. Bokens analyser om fri rörlighet för arbete och tjänster och utstationering i det utvidgade EU, och om hur nationella modeller får värnas i ljuset av att skillnader i lönekostnader mellan medlemsstaterna är en drivkraft för gränsöverskridande arbete, utgör viktiga underlag till både den aktuella diskussionen om ändring av reglerna om utstationering och den eviga problematiken om de olika nationella arbetsrättssystemens mer eller mindre konfliktfyllda möte med EU-rätten.

Niklas Selberg
Doktorand, Lunds Universitet

Önskas: Tydligare jämförelser och förklaringar av skillnaderna

Jürgen Basedow, Chen Su, Matteo Fornasier och Ulla Liukkunen (red): Employee Participation and Collective Bargaining in Europe and China, Mohr Siebeck, 2016, 257 sid., ISBN 978-3-16-154406-4

Den kollektiva arbetsrätten fungerar fundamentalt olika i olika länder. Den slutsatsen är inte svår att dra efter att man har läst denna antologi som behandlar juridiska problem som rör kollektiv arbetsrätt i några EUmedlemsstater och i Kina.

Medan det gemensamma problemet för den kinesiska kollektiva arbetsrätten synes vara
att genomföra ett relativt nytt system som finns på papper, är bidragen som behandlar de juridiska problemen i EU-medlemsstaterna mer juridiskt komplexa och intressanta. Gemen-samt för de europeiska bidragen är att de rör rättssystem med demokratisk förankring i vilka kollektiv arbetsrätt länge har varit ett naturligt inslag (de nordiska länderna, Frankrike, För-enade kungariket, Nederländerna och Tyskland) samt problem som uppstår när nationell kollektiv arbetsrätt möter EU-rätt. Mot bakgrund av antologins titel skulle det vara önskvärt att en tydligare jämförelse av skillnader och likheter mellan Kina och Europa gjordes. Det presenteras inte några tydliga förklaringar till varför det finns skillnader. Det skulle vara spännande att veta om det kan bero på t.ex. olika rättskultur eller på det faktum att Kina är en diktatur som relativt nyligen har anammat något slags marknadsekonomi.

De nationella bidragen från Europa rör t.ex. förhållandet mellan lagstiftning och anställnings-avtal i Norden, de utmaningar som den tyska kollektivavtalsmodellen möter i en mer integr-erad värld och det särdrag att kollektivavtal i Förenade kungariket inte är bindande. De bid-ragen illustrar några av alla de olikheter som finns på den kollektiva arbetsrättens område i länder som trots allt ingår i samma union.

De mer EU-rättsliga bidragen behandlar t.ex. svårigheterna att ge kollektivavtal rättslig verkan utanför det territorium där kollektivavtalsparterna verkar, konflikten mellan strejk-rätten och EU:s fria rörlighet samt vissa medbestämmandefrågor. Boken har ett värde i det att den ger inblick i några av de olika problem som finns för den kollektiva arbetsrätten i några rättssystem.

Personligen skulle jag gärna ha sett tydligare jämförelser med en gemensam frågeställning, t.ex. kollektivavtalets funktion, i de olika rättssystemen. Det har inte varit avsikten med antologin, men skulle kunna vara ett spännande tema för komparativ forskning på arbets-rättens område.

Erik Sinander
Doktorand, Stockholms universitet