EU & arbetsrätt 1-2 2017

Vad betyder flaggstatsprincipen för sjöarbetsrätten?

Frågan om vilket lands lag som ska tillämpas för sjömän aktualiserades i det senaste numret av EU & arbetsrätt (nr 3–4/2016 s. 4). Där diskuterade Johan Schelin flaggstatens betydelse för lagvalsfrågan. Han jämförde två domar från Norge och Finland där domstolarna kom till olika slutsatser. Frågan har nyligen aktualiserats också i Sverige och Tyskland.

I december beslutade den svenska Arbetsdomstolen (AD) att inte bevilja prövningstillstånd i ett mål där Malmö tingsrätt avgjort frågan om tillämplig lag för en svensk arbetstagares arbete från ett svenskägt fartyg som var flaggat i Gibraltar. Tingsrätten hade kommit fram till att svensk rätt skulle tillämpas eftersom anknytningen till Sverige var närmare än anknytningen till Gibraltar. I domskälen uttalades dock att ”[p]rincipen om att fartygets flagg är avgörande för vilket lands lag som ska tillämpas på rättsförhållandet mellan redare och ombordanställda, är vedertagen inom den svenska internationella privaträtten”. Detta uttalande är missvisande.

EU-medlemsstater ska nämligen tillämpa EU-förordningen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (593/2008) (Rom I) för anställningsavtal. Rätten för parterna att välja lag kan sägas vara utgångspunkten, men den lag de väljer måste relateras till den lag som skulle ha tillämpats om något lagval inte hade gjorts (art. 8.1). Det är i första hand lagen i det land där (eller från vilket) arbetstagaren vanligtvis utför sitt arbete. EU-domstolen (EUD) har fastställt att detta gäller även inom ”sjöfartssektorn” (Voogsgeerd C-384/10 p. 38). Arbetslandet är följaktligen den viktigaste anknytningsfaktorn också för anställningsavtal inom sjöfarten. Det handlar då om att beakta varifrån arbetstagaren utför sina uppdrag, mottar instruktioner, var arbetet organiseras samt i vilken stat den anställde har sina arbetsredskap m.m. (Koelzsch C-29/10 p. 48 och 49). Om arbete inte utförs i eller från ett visst land ska lagen i det land där arbetstagaren anställdes tillämpas (art. 8.3 Rom I)

I det norska mål som refererades i föregående nummer lades flaggstatsprincipen till grund för domslutet. Domen har dock inte något prejudikatvärde vid tillämpningen av Rom I (jfr. Schelin i a.a.). Norge är nämligen inte bundet av Rom I, men tillämpar den analogt när det inte finns klara lagvalsregler i norsk rätt. Här ansåg Høyesterett dock att det fanns klara norska lagvalsregler som föreskrev tillämpning av flaggans lag. Det betydde att antiguansk rätt skulle tillämpas.

Flaggan kan dock utgöra en anknytningsfaktor vid bedömningen av om det finns en närmare anknytning till ett annat land enligt art. 8.4 i Rom I. Så tillämpades flaggstatsprincipen relativt nyligen i tyska Bundesarbeitsgericht (BAG). I BAG var frågan om ett italienskt rederis uppsägning av en tysk arbetstagare på ett italienskflaggat fartyg skulle följa italiensk eller tysk rätt. Enligt italiensk rätt var uppsägningen laglig, men inte enligt tysk rätt. Italiensk rätt skulle tillämpas enligt en lagvalsklausul i anställningsavtalet, men eftersom Rom I kräver utredning av vilket lands lag som skulle ha blivit tillämplig om något lagvalsavtal inte gjorts, gick domstolen vidare för att fastställa ett s.k. objektivt lagval.

BAG konstaterade att det inte fanns något arbetsland eftersom arbetet utförts på internationellt vatten. Arbetstagaren hade anställts av det italienska rederiets tyska filial och enligt art. 8.3 skulle därför tysk rätt vara objektivt lagval. Nästa fråga var då om anställningsavtalet trots allt hade en närmare anknytning till Italien. EUD har framhållit att särskilt viktigt för bedömningen av närmaste anknytning är i vilket land arbetstagaren betalar inkomstskatt och är ansluten till socialförsäkringssystem (Schlecker C-64/12). I det aktuella målet pekade dessa anknytningsfaktorer mot Italien. Dessutom hade arbetstagaren uteslutande arbetat på italienskflaggade fartyg och omfattats av ett italienskt kollektivavtal. Flaggan kom således att spela en viss, om än begränsad, roll för bedömningen att närmare anknytning fanns till Italien.

Varför meddelade AD då inte prövningstillstånd i målet från Malmö tingsrätt, trots att domskälen var missvisande? Det beror på att AD är enig med tingsrätten om domslutet, dvs. att svensk rätt skulle tillämpas. AD behöver dock inte vara enig med tingsrätten om domskälen och uttalandet om flaggstatens betydelse.

Mot bakgrund av den förvirring som tycks råda om tillämplig lag för sjömän, är det beklagligt att AD inte meddelade prejudikatsdispens. Jag delar därför Schelins förhoppning om att tillämplig lag för sjömän ska tolkas av EUD. Jag tror att flaggan då skulle komma att få betydelse som anknytningsfaktor, men inte som en självständig lagvalsregel.

Erik Sinander
doktorand, Stockholms universitet

Arbetsdomstolens beslut 13 december 2016 Bundesarbeitsgerichts dom 22 oktober 2015 i mål 2 AZR 720/14.