EU & arbetsrätt 1 2018
Förslag till EU-regler om skydd för visselblåsare
- fast inte
om de rapporterar om brott mot arbetare
Den 23 april lade Europeiska kommissionen fram ett förslag till direktiv om skydd för visselblåsare. Skyddet ska gälla för personer som rapporterar om brott mot EU-rätten – men inte vilken EU-rätt som helst. Europafacket påpekade omedelbart att en arbetstagare som rapporterar om brott mot bestämmelser om djurs hälsa och välfärd omfattas, däremot skyddas hon inte om larmet handlar om hot mot arbetskamraternas hälsa.
Brott mot arbetsmiljölagstiftning och annan arbetsrätt står alltså inte på den långa lista över oegentligheter som man ska kunna rapportera om utan att råka ut för repressalier. Där nämns bland annat brott mot regler om offentlig upphandling, finansiella tjänster, penningtvätt, terroristbrott och EU:s konkurrensregler, men också folkhälsa, miljöskydd och konsumentskydd. Liksom, som sagt, djurs hälsa och välfärd.
Både privata och offentliga arbetsgivare ska vara skyldiga att ha interna kanaler och procedurer för att anställda och andra kategorier som har med verksamheten att göra ska kunna rapportera. Förslaget innehåller också regler om hur dessa ska vara uppbyggda för att garantera visselblåsarens anonymitet och en noggrann uppföljning av de uppgifter som personen har lämnat, liksom om återkoppling till honom eller henne.
Medlemsstaterna ska också ha oberoende och självständiga myndighetsorgan dit visselblåsaren kan vända sig om det inte hjälper att slå larm internt. För att dessa organ ska räknas som oberoende och självständiga måste även de uppfylla vissa krav som anges i direktivförslaget.
För att omfattas av direktivets skydd måste visselblåsaren enligt huvudregeln ta upp problemet internt innan han eller hon går vidare till myndigheterna. Först om inte heller det fungerar ska visselblåsaren kunna göra informationen tillgänglig för allmänheten, dvs. vända sig till massmedierna.
Alla former av direkta eller indirekta repressalier mot den som har rapporterat på det sätt som direktivet förutsätter ska vara förbjudna. Förutom mer självklara exempel på förbjudna åtgärder som uppsägning, lönesänkning och disciplinåtgärder nämns bland annat ändrade arbetstider, dåliga referenser och att orsaka skador på personens anseende. Direktivet föreskriver också att bevisbördan ska vara delad på samma sätt som enligt diskrimineringslagstiftningen när någon anser sig vara utsatt för repressalier. Om visselblåsaren kan göra antagligt att en skada som han eller hon har lidit är en repressalie, ska den som har vidtagit den skadliga åtgärden visa att denna inte berodde på att personen har rapporterat, utan att den grundades uteslutande på legitima skäl.
Av slutbestämmelserna framgår att direktivet ska vara ett minimidirektiv. Inget hindrar att medlemsstaterna antar bestämmelser som ger visselblåsare ett starkare skydd än det som direktivet föreskriver. Som artikeln är formulerad tycks det dock inte som om det ska vara möjligt att utvidga listan med brott som ska omfattas av direktivet. Att även brott mot EU:s arbetsmiljölagstiftning och annan arbetsrätt ska vara med på listan kommer säkerligen att vara ett starkt krav i de förhandlingar om direktivförslaget som nu vidtar.
