EU & arbetsrätt 3 2018
Medlemsstater vill själva avgöra vem som är arbetstagare
Något gemensamt EU-rättsligt arbetstagarbegrepp ser det inte ut att bli i det tilltänkta direktivet om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i EU, i varje fall inte om medlemsländernas regeringar får bestämma. Det framgår av den s.k. allmänna riktlinje för förhandlingarna med Europaparlamentet och Europeiska kommissionen som ministerrådet antog i juni. Enligt den ska direktivet i stället omfatta alla arbetstagare som har en anställning ”enligt definitionen i den lagstiftning, de kollektivavtal eller den praxis som gäller i varje medlemsstat”. Därmed är ett av de problem som såväl Sveriges riksdag som arbetsmarknadens parter såg i kommissionens direktivförslag löst (se EU & arbetsrätt nr 1/2018 s 3)
Artikeln om möjligheten att sluta kollektivavtal med regler som avviker från direktivets är dock fortfarande likadan som kommissionen föreslog. Problemet med den, som politiker och parter i Sverige ser det, är att ett villkor för att sådana kollektivavtal ska vara tillåtna är att de ”iakttar det övergripandet skyddet av arbetstagare”. Den reservationen skulle ge EU-domstolen makt att överpröva villkoren i svenska kollektivavtal vilket parterna ogillar, men den finns alltså kvar i ministerrådets allmänna riktlinje. Å andra sidan innehåller den också en helt ny artikel om genomförandet av direktivet som lyder:
”Medlemsstaterna får överlåta åt arbetsmarknadens parter att genomföra detta direktiv, om arbetsmarknadens parter gemensamt begär detta och förutsatt att medlemsstaterna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att se till att de alltid kan säkerställa att detta direktiv får avsedda resultat.”
Den formuleringen tycks ge parterna ett större svängrum och frågan är om de två artiklarna är tänkta som komplement eller alternativ till varandra.
Ytterligare en ändring jämfört med kommissionens direktivförslag är att den information om arbetsoch anställningsvillkoren som arbetstagaren ska få inte behöver lämnas redan första arbetsdagen. Det mesta av den ska ges inom en vecka från anställningens början och i några fall räcker det inom en månad.
Hur det blir till slut vet vi förstås inte ännu. Nu pågår trepartssamtal mellan ministerrådet, Europaparlamentet och kommissionen och fortfarande kan mycket hända innan ett direktiv är färdigt.
Kerstin Ahlberg
