EU & arbetsrätt 4 2018
Europadomstolen: Ekonomiska konsekvenser inget skäl för strejkförbud
Transporter är inte en samhällsnödvändig tjänst (”essential service”), och det ryska totalförbudet mot strejker för tågpersonal är oproportionerligt. Att lokföraren sades upp för att ha strejkat innebar därför att hans föreningsfrihet kränktes. Det slår Europadomstolen för mänskliga rättigheter fast i en dom mot Ryssland.
Lokföraren hade deltagit i en strejk som hans fackförening utlyst i syfte att pressa arbetsgivaren att höja lönerna. Med hänvisning till detta och en ytterligare förseelse sades lokföraren upp, och detta godtogs av de nationella domstolarna med hänvisning till en lag som förbjöd strejker i transportsektorn.
I Europadomstolen argumenterade lokföraren att uppsägningen kränkte föreningsfriheten. Föreningsfriheten som garanteras i artikel 11 i Europakonventionen innebär enligt Europadomstolens praxis att arbetstagare får bilda och verka för fackföreningar och strejka – och att uppsägning med anledning av att någon utnyttjat medlemskapet för att främja sina intressen utgör en kränkning av konventionen. Föreningsfriheten är emellertid inte absolut, och vissa inskränkningar är tillåtna, så länge som de är föreskrivna i lag, nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens säkerhet eller den allmänna säkerheten, för att förebygga oordning eller brott, skydda hälsa eller moral eller andra personers fri- och rättigheter.
Parterna var eniga om att uppsägningen utgjorde en inskränkning i föreningsfriheten, och frågan för domstolen var om denna var tillåten med stöd av undantagsregeln. Staten argumenterade att lokförare var en sådan yrkesgrupp för vilken strejk fick förbjudas. Enligt den ryska regeringen utgör transportsektorn nämligen en samhällsnödvändig funktion som understöder ekonomin och andra viktiga allmänna intressen och alla de omständigheter som påverkade dessa intressen negativt gjorde strejkförbudet berättigat.
På den här punkten åberopade Europadomstolen praxis från ILO:s föreningsfrihetskommitté, Europarådets kommitté för sociala rättigheter samt ILO:s expertkommitté, enligt vilken transportsektorn inte utgör en ”essential service”. Dessutom, fortsätter domstolen, även om tågtransporter verkligen hade varit det, hade det krävts tungt vägande skäl för att rättfärdiga ett totalt strejkförbud, och endast ekonomiska konsekvenser av en strejk hade inte varit tillräckligt. Vissa ekonomiska förluster ligger ju i strejkens natur, framhöll Europadomstolen med åberopande av material från ILO. Inte heller hade staten förklarat vilka skador strejken lett till, utvecklat sina motiv för strejkförbudet, och inte heller övervägt några alternativ till förbudet, såsom medling eller skiljedomsförfarande.
Mot denna bakgrund fastställdes därför, med rösterna sex mot en (den ryske domaren), att uppsägningen stred mot konventionen, eftersom den utgjorde en oproportionerlig inskränkning i föreningsfriheten.
Domen visar att Europadomstolen på arbetsmarknadens område fortsätter tolka Europakonventionen med stöd av material från ILO och Europarådets sociala stadga, att tågtransporter inte generellt utgör ”essential services”, och att domstolen gör en noggrann och ingående prövning av staternas inskränkningar i föreningsfriheten.
Niklas Selberg
Jur. dr Lunds universitet
