EU & arbetsrätt 3-4 2019

Svenska parter enade mot lag om europeisk minimilön

Det får inte bli något direktiv om europeisk minimilön! Det är budskapet från såväl arbetsgivare som fackliga organisationer i Sverige till Europeiska kommissionens nya ordförande Ursula von der Leyen och den ansvariga kommissionären Nicolas Schmit. Deras löfte om att inom 100 dagar från kommissionens tillträde den 1 december lägga fram ett förslag till ”ett rättsligt instrument för skälig minimilön” har också skapat hårda motsättningar inom den Europeiska fackliga samorganisationen, EFS.

–Ända sedan starten har jag varit en stark anhängare av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, sade den blivande kommissionären för sysselsättning, socialpolitik och inkludering Nicolas Schmit när han frågades ut av Europaparlamentet i oktober, och försäkrade att han skulle göra sitt yttersta för att genomföra pelarens rättigheter och principer.

 Bland uppdrag som kommissionsordföranden har lagt på hans skrivbord är

• att föreslå ett rättsligt instrument för skälig minimilön
• att tillsätta en utredning om hur arbetsvillkoren för arbetstagare på digitala plattformar kan förbättras
• att bevaka att direktivet om balans mellan arbete och privatliv (dvs. föräldraledighetsdirektivet) genomförs full ut.

Han vill också arbeta aktivt för ett europeiskt system för arbetslöshetsersättning.

På närmare frågor om det tänkta förslaget om minimilöner svarade Schmit att det skulle kräva adekvata minimilöner ”som sätts på ett öppet och förutsägbart sätt”, och att det t.ex. skulle kunna innehålla gemensamma principer för lönesättning och indikatorer för att bedöma medlemsstaternas politik på området. Samtidigt försäkrade han att reglerna skulle respektera nationell praxis så att länder där lönerna sätts genom kollektivavtal inte ska behöva ändra sina system.

 Inte desto mindre har tankarna om en europeisk minimilön har väckt starkt motstånd i Sverige. I en skarpt formulerad debattartikel i Dagens nyheter beskriver företrädare för Svenskt Näringsliv, LO och privattjänstemännens förhandlingsorgan PTK kommissionens planer som ett allvarligt hot mot den svenska kollektivavtalsmodellen. De konstaterar att det är svårt att motsätta sig intentionen att minimilönen ska göra det möjligt att leva ett värdigt liv oavsett var man arbetar, men att förslaget inte får äventyra väl fungerande arbetsmarknadssystem. Det avgörande är att det inte blir ett direktiv, det vill säga en bindande rättsakt. Det skulle allvarligt och omedelbart störa de nationella arbetsmarknadsparternas autonomi.

De framhåller också att EU inte har kompetens att lagstifta när det gäller ”löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller lockout” enligt undantaget i artikel 153.3 i EUF-fördraget.

Även i Danmark är parterna och regeringen vaksamma och ser med spänning fram emot kommissionens förslag.

Kommissionens planer sätter sammanhållningen mellan de starka nordiska fackföreningarna och deras kamrater i länder där facken behöver EU:s hjälp att fl ytta fram arbetstagarnas positioner under hård press. En majoritet inom EFS vill ha europeisk lagstiftning om minimilöner och menar att de svenska fackliga organisationerna borde låta sig nöja med försäkringarna om att inget land ska tvingas att införa lagstadgad minimilön och att regleringen inte ska blanda sig i fungerande system för autonoma kollektivavtalsförhandlingar.

De svenska facken menar å andra sidan att majoriteten inte förstår hur svårt, för att inte säga omöjligt, det är att konstruera ett rättsligt hållbart undantag för de nordiska ländernas kollektivavtalsmodeller. Samtidigt som majoriteten säger att parternas autonomi ska försvaras, kommer den med förslag som kraftigt skulle påverka nationella system för kollektiva förhandlingar, t.ex. krav på allmängiltigförklaring av kollektivavtal (vilket är främmande för Danmark och Sverige) och regler om arbetsmarknadsorganisationernas representativitet (som inte fi nns i Sverige).

Motsättningarna inom EFS kom i öppen dager när organisationens generalsekreterare Luca Visentini bemötte de svenska parternas debattartikel och hävdade att den beskrev kommissionens planer på ett felaktigt sätt. Vem som har rätt vet ingen förrän kommissionen faktiskt har lagt fram sitt förslag.

Kerstin Ahlberg