EU & arbetsrätt 2 2022

Åldersdiskriminering förbjuden även vid fackliga organisationers politiska val

Åldersgränsen för att kunna väljas till ordförande för den danska fackföreningen HK/Privat strider mot förbudet mot åldersdiskriminering. Det följer av en färsk dom från EUdomstolen. Därmed är den omtvistade frågan huruvida politiska val i fackliga organisationer kan omfattas av diskrimineringsförbudet slutligt besvarad (se EU & arbetsrätt nr 1/2021 s. 3).

I HK/Privats stadgar fanns regeln att endast den som inte fyllt 60 år var valbar till ordförandeposten (gränsen har senare höjts till 61 år). Karen Retvig hade varit ordförande ända sedan 1993, men vid valet 2011 kunde hon inte längre ställa upp till omval eftersom hon fyllt 63 år. Retvig klagade till Ligebehandlingsnævnet som slog fast att stadgarna var diskriminerande och tillerkände henne ett skadestånd. Eftersom HK vägrade betala gick saken till domstol. Østre landsret begärde förhandsavgörande från EU-domstolen.

I målet var det ostridigt att stadgarnas åldersgräns i och för sig utgjorde direkt diskriminering på grund av ålder. Domen handlar således endast om huruvida reglerna i ramdirektivet om likabehandling i arbetslivet (2000/78) är tillämpliga på en politiskt vald ordförande i en arbetstagarorganisation.

EU-domstolen slog fast att begreppet ”villkor för tillträde till anställning” i artikel 3.1.a om direktivets tillämpningsområde har en unionsrättslig innebörd och ska tolkas vidsträckt och omfatta villkor för tillträde till all yrkesverksamhet oavsett dess art och kännetecken. Eftersom ordförandeposten utgjorde en verklig och faktisk yrkesverksamhet på heltid och med månadslön är diskrimineringsförbudet tillämpligt, oavsett om ordföranden är arbetstagare eller inte. Domstolen hänvisar till EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna för att motivera det breda tillämpningsområdet för likabehandlingsprincipen i direktivet.

Att ställa upp i ordförandeval och utöva detta uppdrag är enligt domstolens mening att ”medverka” i en arbetstagarorganisation. Diskrimineringsförbudets tillämplighet följer således också av den särskilda regel i artikel 3.1.d som säger att arbetstagarorganisationer omfattas av direktivet.

Diskrimineringsförbudet måste emellertid förenas med föreningsfriheten och arbetstagarorganisationernas frihet att välja sina företrädare. EU-domstolen framhåller att föreningsfriheten får inskränkas i lag så länge som begränsningarna svarar mot mål av allmänt samhällsintresse eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter och inte är oproportionella. Att åstadkomma likabehandling i arbetslivet är enligt domstolen ett tillåtet ändamål.

Begränsningen i detta fall – förbudet mot åldersdiskriminerande stadgar – är vidare proportionell eftersom den inte går längre än vad som är nödvändigt för att förverkliga ändamålet. Sammanfattningsvis hindrar inte föreningsfriheten att diskrimineringsförbudet tillämpas på ordförandeposten i arbetstagarorganisationer, menar domstolen.

Domstolens hantering av föreningsfriheten framstår emellertid som outvecklad; det föreligger en komplicerad målkonflikt mellan diskrimineringsförbud och arbetstagarorganisationernas handlingsutrymme som borde ha analyserats djupare.

Nu står det emellertid klart att diskrimineringsförbudet är tillämpligt på stadgeregler om politiskt valda arvoderade ordförandeposter i arbetstagarorganisationer. Domstolen bekräftar således återigen att EU:s diskrimineringsrätt har ett mycket brett tillämpningsområde.

Niklas Selberg, docent
Lunds universitet

Mål C-587/20 Ligebehandlingsnævnet mot HK/Danmark och HK/Privat, dom den 2 juni 2022