EU & arbetsrätt 3 2022
Gäller direktivet om kollektiva uppsägningar när arbetsgivaren vill försämra anställningsvillkor?
Gäller direktivet om kollektiva uppsägningar (98/59) när en arbetsgivare erbjuder sina anställda fortsatt anställning – men på försämrade villkor? Det är innebörden av de frågor som den isländska Landsréttur har skickat till Efta-domstolen för att få ett rådgivande yttrande om EESrättens innebörd.
Klagande i målet vid den isländska domstolen är tre fackförbund som organiserar civilingenjörer, datavetare respektive farmaceuter. Ett antal av deras medlemmar var anställda på Islands universitetssjukhus. I ett brev med rubriken ”uppsägning” meddelade sjukhuset sina anställda att deras avtal om regelbundet övertidsarbete sades upp. I stället skulle de få nya, tidsbegränsade avtal om regelbundet övertidsarbete. För vissa skulle ändringen medföra lönesänkningar på upp till 3,5 procent.
Tvisten i målet handlar om ifall sjukhuset borde ha överlagt med de fackliga organisationerna och meddelat den isländska arbetsmarknadsmyndigheten enligt lagen om kollektiva uppsägningar innan förändringen genomfördes.
Nej, det behövdes inte, enligt arbetsgivaren. Lagen om kollektiva uppsägningar gäller enbart om arbetstagarna förlorar sin anställning och det hade de inte gjort här. Arbetsgivaren hade bara ändrat vissa anställningsvillkor.
De tre förbunden är av motsatt uppfattning. Det finns inget i lagen om kollektiva uppsägningar som säger att anställningen helt måste avslutas för att den ska bli tillämplig. Därför måste man tolka den med stöd av andra rättskällor som allmänna principer och praxis. Och utifrån arbetsrättens allmänna principer är det uppenbart att uppsägning av ett avtal inte nödvändigtvis innebär att anställningsförhållandet avslutas helt och hållet. Om arbetstagaren antar ett sådant erbjudande kommer anställningen inte att upphöra även om anställningsavtalet har avslutats. Den principen har åberopats i decennier och det finns många referenser till den i domar från Islands Högsta domstol, hävdar organisationerna.
Arbetsgivaren fick medhåll i första instans. Fackförbunden överklagade till Landsréttur som menade att det fanns anledning att be Efta-domstolen om ett rådgivande yttrande om tolkningen av direktivet om kollektiva uppsägningar. Direktivet omfattar visserligen inte statsanställda som den här tvisten rör, men den lag som genomför direktivet på Island gäller både offentligt och privat anställda.
Kerstin Ahlberg
