EU & arbetsrätt 3 2023

Turkiet kränkte fackligt engagerad domares yttrandefrihet

• Som domare var Sarisu Pehlivan visserligen skyldig att vara återhållsam, men i sin roll som generalsekreterare för domarnas fackliga organisation hade hon också en uppgift i civilsamhället. Därför var det ett oproportionerligt ingrepp i hennes yttrandefrihet när hon fick två dagars löneavdrag på grund av politiska uttalanden i en tidningsintervju om en kommande omorganisation av rättsväsendet. Det slår Europadomstolen för mänskliga rättigheter fast i en dom från i somras.

Domarförbundet bildades i november 2016 och har som ändamål att främja rättsstaten, dess utveckling och fortlevnad och att bevara domstolarnas oberoende och opartiskhet. I januari året därpå antog Turkiets parlament en lag som gav landets president utökade befogenheter och innebar en betydande omorganisation av rättsväsendet. Bland annat skulle ledamöter av författningsdomstolen och Högsta rådet av domare och åklagare (HCYK) utses på ett nytt sätt. Innan lagen trädde i kraft skulle dock en folkomröstning om nyordningen hållas.

Före folkomröstningen blev Sarisu Pehlivan intervjuad i den rikstäckande dagstidningen Evrensel. Hon uttalade sig om vilka följder den nya lagen skulle få för rättsväsendet, den fackliga organiseringen inom domarkåren och de fackliga organisationernas arbete. Särskilt upprätthöll hon sig kring den sammansättning som HCYK skulle få. Rådet, som styr rättsväsendet och har i uppgift att nominera och besluta om befordran av domare, skulle i fortsättningen enbart bestå av ledamöter valda av presidenten och parlamentet. Därmed skulle domarna inte kunna gå emot den verkställande makten. Hennes organisation skulle följaktligen rösta nej i folkomröstningen.

Lagändringarna genomfördes dock.

På grund av sina uttalanden i intervjun ålades Sarisu Pehlivan två dagars löneavdrag av det ombildade HCYK (som nu hette CYK). Beslutet motiverades med att hon inte hade visat det omdöme och den återhållsamhet som medlemmar av domarkåren måste iaktta när de utnyttjar sin yttrandefrihet. Tre gånger försökte hon med hänvisning till både föreningsfriheten och yttrandefriheten förgäves få CYK att upphäva beslutet.

Inför Europadomstolen åberopade Sarisu Pehlivan Europakonventionens artikel 10 om yttrandefrihet, och domstolen prövade om det ingrepp i hennes yttrandefrihet som löneavdraget innebar var nödvändigt i ett demokratiskt samhälle.

Domstolen går först igenom tidigare praxis där den slagit fast några allmänna principer för domares yttrandefrihet. I ett demokratiskt samhälle är frågor om maktdelning och nödvändigheten i att bevara rättsväsendets oberoende mycket viktiga och hör till allmänintresset, konstaterar den. Diskussioner om frågor som rör allmänintresset åtnjuter generellt ett högt skydd enligt artikel 10 tillsammans med ett särskilt begränsat utrymme för myndigheternas skönsmässiga bedömning. Även om en fråga som orsakar debatt om rättsväsendet har politiska implikationer, är det i sig inte tillräckligt för att hindra en domare från att uttala sig om detta.

Visserligen åläggs domare en viss sekretess (devoir de réserve) på grund av rättsväsendets särskilda uppdrag i samhället, men sekretessen har ett särskilt syfte; En domares ord uppfattas som ett uttryck för ett objektivt utlåtande inte enbart av den som talar utan också av hela domstolen. I synnerhet har man rätt att vänta sig att rättsväsendets tjänstemän använder sin yttrandefrihet med återhållsamhet när rättsväsendets auktoritet och opartiskhet kan ifrågasättas.

I det här fallet hade den klagande å ena sidan en skyldighet att iaktta den återhållsamhet som låg i hennes roll som domare. Å andra sidan var hon som generalsekreterare i den fackliga organisationen en aktör i civilsamhället. Därmed hade hon både en rätt och en skyldighet att uttala sig om vilka konsekvenser lagändringarna kunde få för domstolen och rättsväsendets oberoende. Hennes kritiska uttalanden rörde otvivelaktigt en fråga av stort allmänintresse som måste vara öppen för debatt i ett demokratiskt samhälle.

Och även om löneavdraget kan anses som en ganska mild påföljd är det ägnat att avskräcka inte bara henne själv utan också hennes kolleger från att delta i debatten om reformen, understryker domstolen.

Till sist konstaterar domstolen dels att CYK, som prövat fallet i alla instanser, agerat både åklagare och domare i fallet, dels att inget av dess beslut innehöll några resonemang om avvägningen mellan Sarisu Pehlivans skyldighet att vara återhållsam i egenskap av domare och hennes yttrandefrihet. Följaktligen hade Turkiet brutit mot artikel 10 i konventionen.

Domen har inte vunnit laga kraft ännu eftersom den turkiska regeringen har begärt att den ska hänskjutas till Europadomstolens stora kammare.

Kerstin Ahlberg

Sarisu Pehlivan mot Turkiet (appl. 63029/19), dom 6 juni 2023 (endast på franska)