EU & arbetsrätt 4 2023
Gränsen mellan myndighetsutövning och ekonomisk verksamhet klarlagd
• Spanska notariebyråer konkurrerar på en marknad och omfattas av direktivet om övergång av verksamhet även om deras innehavare är offentliga tjänstemän och utses genom ministerbeslut. Det slår EUdomstolen fast i en dom som klargör gränsen mellan myndighetsutövning och ekonomisk verksamhet.
De klagande i målet vid den nationella domstolen var anställda vid en notariebyrå i Madrid. Under deras anställningstid hade olika notarier efterträtt varandra som innehavare av byrån och deras arbetsgivare. När den senaste innehavaren, BA, sade upp dem gick de till domstol för att få uppsägningarna ogiltigförklarade och yrkade att deras tjänstetid skulle beräknas från den dag då de hade börjat arbeta hos tidigare innehavare av byrån. BA menade tvärtom att tiden skulle räknas från den dag då de hade börjat för honom.
För att kunna avgöra målet ansåg den spanska domstolen att den behövde EU-domstolens hjälp att tolka direktivet om övergång av verksamhet (2001/23). Omfattades verksamheten vid notariebyrån över huvud taget av direktivet, och hade det i så fall skett en övergång av verksamhet?
Enligt artikel 1.1 c är direktivet tillämpligt på offentliga och privata företag som bedriver ekonomisk verksamhet med eller utan vinstsyfte. En administrativ omorganisation av offentliga förvaltningsmyndigheter eller en överlåtelse av administrativa funktioner mellan sådana är inte någon överlåtelse i direktivets mening.
Den första fråga som EU-domstolen tar ställning till är om notariebyrån bedriver ekonomisk verksamhet. Här konstaterar domstolen att notarierna erbjuder sina tjänster till kunder på en marknad mot ersättning. De bär också de ekonomiska risker som verksamheten innebär. En sådan verksamhet omfattas i princip av begreppet ”ekonomisk verksamhet”.
Men, fortsätter domstolen, på grund av vissa speciella omständigheter ska det prövas huruvida notariernas verksamhet kan anses utgöra myndighetsutövning.
Det faktum att notarierna är offentliga tjänstemän som utses genom ministerbeslut spelar ingen roll. Frågan om de utövar offentliga maktbefogenheter prövas utifrån verksamheten i sig, inte utifrån notariernas ställning.
Prövningen resulterar i att spanska notarier bedriver ekonomisk verksamhet i den mening som avses i direktivet eftersom notarierna konkurrerar med varandra, vilket inte är fallet vid utövandet av offentlig makt. Att verksamheten anses omfattas är naturligt eftersom undantag från artikeln ska tolkas restriktivt.
Nästa fråga är om situationen i målet kan innebära en överlåtelse i direktivets mening. Det avgörande kriteriet för om det föreligger en överlåtelse är huruvida den aktuella enheten behåller sin identitet, vilket är fallet i synnerhet när driften faktiskt fortsätter eller återupptas, så som har skett här. Den omständigheten att en notarie blir innehavare av en notariebyrå på grund av att vederbörande utnämnts av staten och inte på grundval av ett avtal med den tidigare innehavaren kan inte i sig utesluta att det är en överlåtelse, konstaterar domstolen. Även om byråns verksamhet bedrivs under notariens tillsyn utför byråns anställda sådana uppgifter som att organisera arbetet vid byrån, upprätta handlingar och kommunicera med klienterna bland annat vad gäller juridisk rådgivning, som utgör en självständig arbetsuppgift. Det betyder att det finns förutsättningarna att se de anställdas arbete som en ekonomisk enhet. Övergång av en självständig och strukturerad personalgrupp blir därmed ett viktigt kriterium vid bedömningen.
EU-domstolen kommer följaktligen fram till att direktivet är tillämpligt i en situation där en notarie, som både är offentlig tjänsteman och privat arbetsgivare för arbetstagare vid vederbörandes notariebyrå, efterträder den tidigare innehavaren av byrån, övertar arkiven och en väsentlig del av den personal som var anställd av företrädaren och fortsätter att bedriva samma verksamhet i samma lokaler med samma materiella resurser, under förutsättning att notariebyråns identitet bibehålls. Detta ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra med beaktande av samtliga relevanta omständigheter.
Annika Blekemo, doktorand
Stockholms universitet
