EU & arbetsrätt 1 2024

Funktionsnedsattas rätt till självbestämmande kan rättfärdiga särbehandling på grund av ålder

• Självbestämmanderätten för personer med funktionsnedsättning väger tungt i förhållande till skyddet mot åldersdiskriminering, visar EU-domstolen i en dom om ålderskrav för personliga assistenter.

En 28-årig kvinnlig student med funktionsnedsättning sökte kvinnliga personliga assistenter för hjälp med allehanda vardagssysslor. Enligt platsannonsen skulle assistenterna helst vara mellan 18 och 30 år gamla. En 50-årig kvinna som sökte jobbet blev nekad på grund av sin ålder, och det prövades därför enligt tysk rätt om hon hade blivit utsatt för åldersdiskriminering. Den hänskjutande domstolen ville veta om det fanns hinder för sådana ålderskrav mot bakgrund av artikel 2.5, 4.1, 6.1 eller artikel 7 i det allmänna likabehandlingsdirektivet (2000/78) jämförda med bestämmelser i EU:s rättighetsstadga samt FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Frågan som ställdes på sin spets i målet var hur skyddet mot diskriminering på grund av ålder förhöll sig till rätten till självbestämmande för personer med funktionsnedsättning och nationell (tysk) lagstiftning som föreskriver att individuella önskemål ska beaktas från dem som har rätt till personlig assistens.

EU-domstolen konstaterade inledningsvis att det handlade om direkt diskriminering enligt artikel 2.2.a i direktivet, och frågan var om något undantag från förbudet mot åldersdiskriminering kunde vara aktuellt.

Domstolen började med att pröva artikel 2.5, som medger särbehandling genom åtgärder som är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle för bland annat skydd för hälsa och andra personers fri-och rättigheter. Undantaget ska tillämpas restriktivt och EU-domstolens prövning fokuserade på om vissa centrala kriterier enligt artikeln var uppfyllda. Frågorna som ställdes var om åtgärderna:
• var föreskrivna i nationell lag
• syftade till att skydda andra personers fri - och rättigheter och
• var nödvändiga för att åstadkomma ett sådant skydd.

Avseende den första frågan fann EU-domstolen att tysk rätt i tillräckligt precisa ordalag reglerade den aktuella särbehandlingen på grund av ålder. För att besvara den andra frågan framhöll domstolen att ”rätten att framställa önskemål och självvalsrätten konkretiserar rätten för funktionshindrade att få del av åtgärder som säkerställer deras oberoende, sociala och yrkesmässig integrering och deltagande i samhällslivet”. Detta erkänns också i artikel 26 i stadgan, och slås fast som mål i artikel 19 i funktionsrättskonventionen, vilket blev aktuellt för en konventionskonform tolkning. I frågan om åtgärden (ålderskravet i platsannonsen) var nödvändig för att skydda denna rättighet, kom domstolen fram till att självbestämmanderätten för en person med funktionsnedsättning kan främjas om man beaktar hans eller hennes önskemål och att det framstår som rimligt att en person som är ungefär lika gammal som brukaren lättare kommer att integreras i den personliga, sociala och akademiska kretsar som denne vistas i.

Slutsatsen var således att den särbehandling på grund av ålder som skett i målet, följde av en åtgärd som var nödvändig för att skydda andras fri-och rättigheter i den mening som avses i artikel 2.5 i direktiv 2000/78. Eftersom domstolen kom fram till att särbehandlingen på grund av ålder i detta fall kunde motiveras av denna restriktiva undantagsbestämmelse, prövades inte någon av de övriga anförda artiklarna i tolkningsfrågan. Avgörande för utgången blev det faktum att det rörde sig om en nationellt reglerad rättighet för personer med funktionsnedsättning, med starkt stöd i såväl rättighetsstadgan som funktionsrättskonventionen.

Mål C-518/22 J.M.P. mot AP Assistenzprofis GmbH, dom den 7 december 2023