EU & arbetsrätt 1 2024

Invaliditetsersättning till inhyrd ska vara samma som i kundföretaget

• Invaliditetsersättning som betalas ut på grund av en arbetsolycka under ett uppdrag är lön i bemanningsdirektivets mening, och ska alltså vara densamma som om arbetstagaren hade varit anställd direkt av kundföretaget. Det slår EU-domstolen fast i ett nytt avgörande.

Arbetstagaren var anställd av bemanningsföretaget Randstad Empleo som var bundet av kollektivavtalet för bemanningsbranschen. När han var uthyrd som erfaren lagerarbetare till Serveo Servicios råkade han ut för en olycka som ledde till total och bestående arbetsoförmåga och hans anställning hos bemanningsföretaget upphörde.

Med stöd av kollektivavtalet för bemanningsanställda betalade försäkringsbolaget Axa ut en invaliditetsersättning på 10 500 euro. Men arbetstagaren ansåg att han hade rätt till drygt 60 000 euro enligt kollektivavtalet för transportsektorn som gällde i kundföretaget. Hans fackförbund Eusko Langileen Alkartasuna (Solidaritet med baskiska arbetare) väckte följaktligen skadeståndstalan i en arbetsdomstol i Vitoria.

Arbetsdomstolen avslog talan, bland annat mot bakgrund av praxis från Högsta domstolen i Spanien. Enligt denna praxis omfattades ”sociala trygghetstillägg om beviljas på frivillig grund” inte av begreppet lön eftersom de inte är direkt kopplade till arbetet. Fackförbundet överklagade till Överdomstolen i Baskien som bad om ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Överdomstolen var tveksam till om Högsta domstolens tolkning var förenlig med principerna om likabehandling och icke-diskriminering i EU-stadgan om grundläggande rättigheter och artikel 5 i bemanningsdirektivet (2008/104). Den tolkningen skulle nämligen kunna få den absurda följden att två arbetstagare som skadades i samma olycka fick olika ersättning beroende på om de var anställda av kundföretaget eller inte.

Med hänvisning till sin tidigare praxis går EU-domstolen på samma linje. Även om invaliditetsersättningen inte betalas ut direkt som en motprestation för utfört arbete är den en penningförmån som arbetstagaren indirekt beviljas av arbetsgivaren på grund av anställningen, och som syftar till att kompensera för inkomstbortfallet efter olyckan. Därmed omfattas den av begreppet lön.

Därefter går domstolen in på direktivet om hälsa och säkerhet för arbetstagare med tidsbegränsad anställning och tillfälligt anställningsförhållande (1991/383) som bemanningsdirektivet också hänvisar till. Det direktivet innebär att inhyrda arbetstagare ska tillförsäkras lika starkt arbetsmiljöskydd som de som är anställda av kundföretaget. Det faktum att en arbetstagare är inhyrd motiverar inte att hen behandlas annorlunda när det gäller arbetsvillkoren om det rör sig om säkerhet och hälsa i arbetet, enligt direktivets artikel 2.2. Och eftersom kundföretagets ansvar för arbetsmiljön är förenat med skadeståndsansvar om ett olycksfall inträffar, är den invaliditetsersättning som målet gäller knuten till skyddet för hälsa och säkerhet i arbetet, blir domstolens slutsats. Därmed omfattas den också av begreppet grundläggande arbets- och anställningsvillkor i bemanningsdirektivet.

Den tolkningen stöds också av bemanningsdirektivets mål att säkerställa skydd för de inhyrda arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Om den ekonomiska risken för kundföretagen vid olycksfall i arbetet var lägre för dessa arbetstagare än för deras egna anställda, skulle kundföretagen ha mindre incitament att investera i säkerheten för bemanningsanställda. Det skulle i sin tur äventyra detta mål.

Kerstin Ahlberg

C- 649/22 XXX mot Randstad Empleo ETT SAU, Serveo Servicios SAU och Axa Seguros Generales SA de Seguros y Reaseguros, dom den 22 februari 2024