EU & arbetsrätt 3 2024

Att deltidsanställda måste jobba heltid innan de får övertidstillägg är inte objektivt motiverat

• Det strider mot EU-rätten att deltidsanställda får övertidstillägg enbart när de jobbar fler timmar än den normala veckoarbetstiden för heltidsarbetande. Det framgår av en dom från EU-domstolen.

Tvisten gällde två tyska vårdbiträden som jobbade deltid (40 respektive 80 procent) och som menade att de inte fick den övertidskompensation som de var berättigade till. Enligt det tillämpliga kollektivavtalet betalades övertidstillägg först när de arbetat mer än heltidsmåttet som var 38,5 timmar. Syftet med reglerna var dels att avskräcka arbetsgivaren från att ålägga arbetstagare att arbeta mer än den arbetstid som överenskommits med var och en, dels att heltidsarbetande inte skulle behandlas mindre förmånligt än deltidsarbetande. Vårdbiträdena menade dock att de behandlats mindre förmånligt såsom deltidsanställda och att de blivit utsatta för indirekt diskriminering på grund av kön.

EU-domstolens dom innehåller två delar. Den första delen rör deltidsdirektivet (97/81). Där var frågan om övertidsregleringen innebar mindre förmånlig behandling av deltidsanställda och om den i så fall var motiverad av objektiva skäl. EU-domstolen fann att det var en mindre förmånlig behandling bl.a. då den innebar en större belastning i förhållande till de deltidsanställdas enskilda avtal och att det även var mindre sannolikt att de skulle erhålla övertidstillägg. EU-domstolen fann sedan att regleringen tvärtemot syftet uppmuntrade arbetsgivaren att låta deltidsanställda arbeta mer än överenskommet, och att det därmed också saknades objektiva skäl för den mindre förmånliga behandlingen.

Den andra delen av domen handlade om huruvida övertidsregleringen innebar indirekt diskriminering på grund av kön. EU-domstolen är tydlig med att det är den nationella domstolen som har sista ordet men klargör att det inte är nödvändigt att gruppen heltidsanställda som man jämför med består av i huvudsak män. Om den nationella domstolen kommer fram till att de omstridda reglerna särskilt missgynnar kvinnliga arbetstagare kan dessa inte motiveras av målet att avskräcka arbetsgivaren från att ålägga arbetstagarna att jobba övertid och inte heller av målet att undvika att heltidsanställda behandlas mindre förmånligt än deltidsarbetande.

Övertidsersättningen var bestämd i kollektivavtal. EU-domstolen gör inte som den annars brukar, nämligen att hänvisa till EU-stadgan och dess olika rättigheter. Att den reglering som sätts ifråga antagits inom ramen för det som avses i artikel 28 i EU-stadgan om rätt till kollektiva förhandlingar synes domstolen inte fästa någon vikt vid. Därmed inte sagt att det hade gjort någon skillnad, men i det här målet framstår det som ytterligare ett intresse som ska tas med i avvägningen. När så inte sker uppkommer frågan om vilken betydelse stadgan har i detta mål och även i andra där det som sätts ifråga är kollektivavtalsreglering.

Erik Sjödin, docent
Institutet för social forskning

C-184/22 och C-185/22 IK och CM mot KfH Kuratorium für Dialyse und Nierentransplantation e.V., dom den 29 juli 2024