EU & arbetsrätt 1 2025

Moldavien kränkte förbudet mot slaveri och tvångsarbete

• En femtioårig kvinna med intellektuell funktionsnedsättning anmälde att hon tvingats arbeta gratis på en gård och utsatts för våldtäkter efter att hon lämnat den institution hon bott på. Myndigheternas hantering av saken var så bristfällig att Europadomstolen slog fast att Moldavien hade överträtt flera artiklar i Europakonventionen.

Kvinnan hade hämtats från institutionen där hon bott i 24 år för att bli ”hustru” till en arbetstagare på gården. Hon rymde och anmälde med hjälp av en organisation till myndigheterna att hon inte fått lön och utsatts för våldtäkter. Åtal väcktes, men bifölls inte av domstolarna eftersom beviskravet inte uppfyllts. Bland bevisningen fanns vittnesmål från anställda på gården som sett henne arbeta och hört henne klaga om våldtäkter, men de hade inte trott henne. En anställd ändrade senare sin utsaga och uppgav att han instruerats att ljuga om våldtäkterna. En socialarbetare vittnade om att kvinnan haft det bra. En psykolog som intygat att kvinnans berättelse inte var överdriven avfärdades.

Kvinnan vände sig till Europadomstolen som fann att hennes rätt enligt Europakonventionens artikel 4 om förbud mot slaveri och tvångsarbete hade kränkts. Hennes påstående om arbetet hade stötts av viss bevisning. Domstolen fann att Moldaviens förbud mot trafficking, slaveri och tvångsarbete i och för sig hade varit adekvata, men att de rättsliga förutsättningar under vilka personer kunde lämna institutioner inte innehöll tillräckliga skyddsmekanismer mot trafficking och träldom. Ingen riskbedömning hade gjorts. Att gårdens ägare sagt sig leta efter en ”hustru” till en anställd borde ha väckt misstro från myndigheternas sida.

De sociala myndigheternas uppföljning av placeringen på gården var också undermålig. Domstolarnas utredning av hennes anklagelser var bristfällig – vissa hade inte följts upp och man hade inte tagit i beaktande att kvinnan var särskilt skyddslös. Inte heller hade man beaktat att miljön kring kvinnan gjort henne särskilt sårbar för tvång och att hennes funktionsnedsättning hindrat henne från att överblicka sina handlingsalternativ. Inte heller hade myndigheterna övervägt och utrett alternativa brottsrubriceringar som träldom och tvångsarbete.

Vidare ansåg Europadomstolen att kvinnans rättigheter enligt artikel 3 om förbud mot tortyr och artikel 8 om rätt till skydd för privat- och familjeliv hade kränkts. Lagstiftningen i Moldavien var adekvat, men tillämpningen av reglerna under förundersökningen hade varit bristfällig, inte minst för att man inte beaktat kvinnans utsatta position och inte i tillräcklig utsträckning beaktat frånvaron av samtycke till de sexuella handlingarna.

Även artikel 14 om förbud mot diskriminering hade kränkts. De moldaviska domstolarnas beslut, som innebar att det var lagligt att hämta en intellektuellt funktionshindrad kvinna för att fungera som ”hustru” samt arbeta på en gård, var enligt Europadomstolen ett uttryck för uppfattningen att kvinnors arbete saknar värde. Myndigheterna hade inte agerat tillräckligt kraftfullt mot våld mot kvinnor och hade haft en diskriminerande attityd mot kvinnor, särskilt de med intellektuell funktionsnedsättning.

Domen visar att staterna är skyldiga att ha inte bara adekvata rättsregler på plats, utan också att myndigheterna måste vara aktiva och noggranna i sina utredningar. Dessa skyldigheter är mer långtgående när det är en särskilt sårbar person som gjort anklagelserna om trafficking och tvångsarbete.

Niklas Selberg, docent

Lunds universitet

Europadomstolen, I.C. v. Moldavien (ansökan 36436/22) dom 27 februari 2025