EU & arbetsrätt 1 1998

Høyesterett följde Efta-domstolen

Eilert Eidesunds nya arbetsgivare Stavanger Catering är inte skyldig att fortsätta betala in premier till den pensionsförsäkring som han hade hos sin förra arbetsgivare. Det har nu norska Høyesterett slagit fast. Det innebär att den norska arbeidsmiljøloven på den här punkten har samma innebörd som EGs överlåtelsedirektiv, så som det tolkats i ett rådgivande yttrande från Efta-domstolen (se EU & arbetsrätt nr 2/97). Underrätten hade tvärtom kommit fram till att lagen ger arbetstagarna ett mer vittgående skydd.

Stavanger Catering hade i första hand invänt att det överhvudtaget inte var någon verksamhetsöverlåtelse när bolaget i anbudstävlan med Eidesunds tidigare arbetsgivare fick kontrakt på att sköta ekonomitjänsterna på oljeborrplattformen Ekofisk Alpha. Här kom Høyesterett till samma resultat som underrätten: entreprenörsbytet var en överlåtelse i arbeidsmiljølovens och direktivets mening. Domstolen pekade på att tjänsten övergick till Stavanger Catering utan avbrott, att det gällde arbetsuppgifter över flera år och inte ett enstaka kortvarigt uppdrag och att en klar majoritet _ 14 av 19 _ anställda följde med, vilket stämde med förväntningar och praxis i Nordsjön. Den framhöll också att den tidigare arbetsgivaren hade betraktat de 19 som arbetade på Ekofisk Alpha som en enhet för sig vid anciennitetsberäkningen vid driftsinskränkningar. Vad som hände med varulager och förbrukningsinventarier hade, enligt domstolen, i och för sig inte så stor betydelse eftersom de inte var så mycket värda, men Høyesteret noterar ändå att Stavanger Catering också tog över en del av dessa.

Stavanger Catering hade särskilt åberopat att arbetsledarna inte hade följt med från den tidigare entreprenören. Det såg domstolen emellertid inte som betydelsefullt, eftersom det inte inneburit någon förändring för de andra arbetstagarnas sätt att arbeta. Domstolen påpekade att målet på så sätt skilde sig från ett annat mål som avjgordes samma dag (Gerd Eriksen m fl mot Løten kommun). I det målet blev utgången den motsatta. KA

Norges Høyesterett, lnr 78B/1997, dom den 12 december 1997