Om lönediskriminering på grund av nationalitet handlar två färska avgöranden. Det första målet rörde en grekiska som arbetade som offentligt anställd specialistläkare i Hamburg. Innan dess hade hon haft samma slags arbete i Grekland. Enligt kollektivavtalet befordrades arbetstagarna efter tjänsteår, men åren i Grekland räknades inte med. Om hon hade arbetat iTyskland hela tiden skulle hon däremot ha placerats i en högre löneklass.

EG-domstolen konstaterade att kvinnans yrke är reglerat i EG-rätten och att kollektivavtalet uppenbarligen är till nackdel för arbetstagare som haft en del av sin karriär i en annan medlemsstat.

Den tyska regeringen hade emellertid invänt att klausulen i alla händelser var motiverad av objektiva skäl som inte har något samband med diskriminering. Bestämmelsen syftade till att belöna en anställds lojalitet mot en bestämd grupp av arbetsgivare och till att få henne motiverad genom utsikten att hon skulle kunna förbättra sin ekonomiska situation.

Förklaringen underkändes. Kollektivavtalet omfattar nämligen inte bara de flesta offentliga institutioner i Tyskland utan också företag som utför allmännyttiga uppgifter. När så många arbetsgivare omfattas kan systemet inte motiveras av en önskan att belöna en anställds lojalitet. Klausulen är följaktligen oförenlig med artikel 48 i EG-fördraget och förordning 1612/68 om arbetskraftens fria rörlighet.
Det betyder att den är ogiltig och att den tyska domstolen, när den skall avgöra tvisten, skall tillämpa samma bestämmelser på den missgynnade arbetstagaren som gäller för andra arbetstagare, utan att begära eller invänta att klausulen upphävs.

I det andra målet dömdes Grekland för brott mot samma bestämmelser. Här var det en lag som hade samma effekt som det tyska kollektivavtalet. Det var en av landets egna medborgare som hade klagat över att de fem år som han hade tjänstgjort i den kommunala orkestern i Nice i Frankrike inte tillgodoräknades honom vid lönesättningen i orkestern i Thessaloniki, medan tiden skulle ha beaktats om han i stället hade arbetat fem år i en kommunal orkester i Grekland.

Den grekiska regeringen ansåg att problemet med att likställa tid i offentlig tjänst i olika medlemsstater kan lösas enbart genom att gemenskapsnormer antas. Eftersom gränsen mellan den offentliga och den privata sektorn varierar mellan medlemsstaterna är det nämligen inte lätt att avgöra om en verksamhet i en annan medlemsstat har utövats vid en offentlig myndighet. Dessutom kan det vara svårt att jämföra arbetsuppgifterna.
Den motiveringen dög alltså inte heller. Grekland måste på arbetstagarens begäran avgöra om hans tjänst i en annan medlemsstat motsvarar en sådan tjänst som beaktas vid lönesättningen i Grekland . Att det kan vara svårt att göra denna jämförelse kan inte i något fall berättiga att man vägrar göra den.

KA
Mål nr C-15/96 Kalliope Schöning-Kougebetopoulou mot Freie Hansestadt Hamburg, dom den 15 januari 1998
Mål nr C-187/96 Europeiska kommissionen mot Grekland, dom den 12 mars 1998