EU & arbetsrätt 2 1998
Generaladvokat:
Artikel 118a. 3 i fördraget får på intet vis tolkas så att medlemsstaterna är fria att göra vad som helst när det gäller att skydda arbetstagarnas hälsa, eller att de kan bortse från den inriktning och de handlingsstrategier som har slagits fast inom Gemenskapens ram, skriver generaladvokaten position så långt det är tekniskt möjligt _ oberoende av hur stora riskerna på den enskilda arbetsplatsen är. Enligt direktivet är arbetsgivarens skyldigheter emellertid avhängiga av att man har gjort en riskanalys. Kommissionen hävdar, med hänvisning till den möjlighet att anta strängare skyddsbestämmelser som fördragets artikel 118a. 3 ger medlemsstaterna, att den italienska lagen trots allt är förenlig med EG-rätten. Generaladvokaten håller inte med. Medlemsstaterna får ställa strängare krav bara i den mån som dessa går på samma linje som Gemenskapens regler. De får med andra ord gå i Mischo i ett förslag till dom. Bakgrunden
är att den italienska lagen ställer strängare krav än
direktivet om skydd mot cancerframkallande ämnen, som generaladvokaten
tolkar de båda rättsakterna. De italienska arbetsgivarna är
skyldiga att minska arbetstagarnas exposition så långt det
är tekniskt möjligt _ oberoende av hur stora riskerna på
den enskilda arbetsplatsen är. Enligt direktivet är arbetsgivarens
skyldigheter emellertid avhängiga av att man har gjort en riskanalys.
Kommissionen hävdar, med hänvisning till den möjlighet
att anta strängare skyddsbestämmelser som fördragets artikel
118a. 3 ger medlemsstaterna, att den italienska lagen trots allt är
förenlig med EG-rätten. Generaladvokaten håller inte med.
Medlemsstaterna får ställa strängare krav bara i den mån
som dessa går på samma linje som Gemenskapens regler. De får
med andra ord gå i förväg, men de får inte ensidigt
bestämma färdriktningen, som han uttrycker det. Skillnaden mellan
de krav som de italienska bestämmelserna ställer och direktivets
krav är inte en gradskillnad utan en skillnad när det gäller
metod. Att den metod som Italien valt kanske leder till lika goda resultat
som gemenskapslagstiftarens metod spelar ingen roll. För övrigt
måste åtgärderna vara förenliga med proportionalitetsprincipen,
vilket de, enligt Mischo, inte heller är i detta fall. |
Institutet för social civilrätt | Webbredaktör |