EU & arbetsrätt 2 1998
Den tyska lagen om utstationerade arbetstagare angrips nu på bred front av framför allt portugisiska företag som krävs på avgifter till den tyska byggbranschens semesterkassa. Den 24 februari registrerade EG-domstolen en begäran om tolkningsbesked från arbetsdomstolen i Wiesbaden i målet Finalarte Sociedade de Construção Civil Lda mot Urlaubs- und Lohnausgleichskasse der Bauwirtschaft (C-49/98). Inom loppet av några veckor inkom ytterligare nio mål där samma semesterkassa är inblandad (C-50/98 _ C-54/98 och C-68/98 _ C-71/98). Semesterkassan har inrättats genom kollektivavtal som går ut på att garantera byggnadsarbetarna sammanhängande semestrar trots att de ofta byter arbetsgivare. Kollektivavtalen har allmängiltigförklarats. Genom en lag från 1996 utsträcktes avtalen dessutom till att omfatta arbetstagare som utstationeras från andra länder till Tyskland. Kassan finansieras genom avgifter från arbetsgivarna. Arbetstagarna kan göra sina semesteranspråk gällande hos de arbetsgivare som de för tillfället är anställda hos, varefter dessa i sin tur får ersättning från semesterkassan _ i varje fall om de är etablerade i Tyskland. Kollektivavtalen innehåller nämligen delvis andra regler för de utländska företagen. Utstationerade arbetstagare får ut sina semesterförmåner direkt från semesterkassan, inte från sina arbetsgivare, som alltså inte kan göra några anspråk gällande mot denna. Utländska arbetsgivare måste också lämna mer omfattande rapporter till kassan än de tyska. Den tyska
domstolen ifrågasätter om inte 1996 års lag strider mot
EG-fördragets regler om fri rörlighet. Det finns inget allmänintresse
som kan legitimera att utländska företag tvingas in i det tyska
systemet, menar den. Domstolen tar också tillfället i akt att
uttala sina tvivel på att själva direktivet (96/71/EG) är
antaget i fördragsenlig ordning _ en fråga som givetvis inte
skall prövas i målet. Arbetsmiljö Likalön
Lönegaranti |
Institutet för social civilrätt | Webbredaktör |