Fyra mål som kan få betydande konsekvenser för de svenska och danska systemen med avtalsförsäkringar ligger nu i EG-domstolen. Tre av målen rör ett pensionsavtal och det fjärde ett kollektivavtal om sjukförsäkring, som ifrågasätts med konkurrensrättsliga argument (C-115/97 – C-117/97 och C-222/98).

Avtalet i det senaste målet innebär att arbetsgivaren och arbetstagaren betalar hälften var av premien till en stiftelse som avtalsparterna har inrättat. Den klagande, som omfattas av avtalet, vill ha sin sjukförsäkring hos en annan försäkringsgivare, men han kan i så fall inte åberopa kollektivavtalet för att få arbetsgivaren att betala någon del av premien. Kantongerecht Groningen frågar därför EG-domstolen om kollektivavtalet möjligen innebär en förbjuden konkurrensbegränsning eller ett missbruk av dominerande ställning enligt artiklarna 85 och 86 i fördraget.

I sak är frågorna desamma i de övriga målen. Den svenska regeringen har yttrat sig i alla fyra. Det vore en i hög grad olycklig utveckling om artikel 85.1 skulle utsträckas till att omfatta överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter inom detta område, skriver den. Förbudet mot konkurrensbegränsning gäller samverkan mellan företag eller företagssammanslutningar. Enligt regeringen är det främmande att betrakta organisationer på arbetstagarsidan som företag, så länge verksamheten rör sig inom organisationens kärnområde, d v s förhandlingar och avtal om löner och andra anställningsvillkor. När arbetsgivarsidans företag uppträder som arbetstagarsidans motpart i sådana förhandlingar kan det inte heller anses vara något samarbete som faller under konkurrensreglerna, eftersom verksamheten i den situationen inte är ekonomisk. Skulle EG-domstolen ändå anse att arbetsmarknadsorganisationerna är ”företag” hävdar regeringen att kollektivavtal om arbetsvillkor inom kärnområdet till själva sin natur inte är konkurrensbegränsande, eftersom sådana villkors sociala syfte och funktion är så framträdande.

KA