Medlemsstaterna måste se till att arbetstagare som vidtar rättsliga åtgärder för att försvara sina rättigheter enligt likabehandlingsdirektivet (76/207/EEG) skyddas mot repressalier från arbetsgivaren även efter att anställningen har upphört. Det fastslog EG-domstolen nyligen i ett pleniavgörande som gick emot generaladvokatens förslag. Målet gällde en kvinna, Belinda Jane Coote, som hade stämt sin arbetsgivare, Granada Hospitality Ltd, för könsdiskriminering. Tvisten avgjordes genom förlikning och parterna kom överens om att hon skulle sluta. När hon sökte nytt jobb började hon emellertid misstänka att Granada hämnades genom att vägra ge referenser, och stämde än en gång företaget för könsdiskriminering. Talan avslogs i första instans med motiveringen att nationell rätt enbart förbjöd repressalier vilkas skadeverkan uppstår medan anställningen består.

EG-domstolen ombads ta ställning till frågan om inte likabehandlingsdirektivet kräver att medlemsstaterna inför regler som gör det möjligt för personer i Cootes situation att föra talan. Generaladvokaten Mischo föreslog att frågan skulle besvaras nekande. De enda repressalier som medlemsstaterna måste skydda arbetstagare mot enligt direktivets artikel 7 är avskedande, menade Mischo. Inte heller kan man åberopa det allmänna diskrimineringsförbudet för att kräva att staterna tillhandahåller rättsmedel i en situation som den i målet – den nationella domstolens frågor förutsätter ju, enligt Mischo, att arbetsgivarens vägran att lämna referenser beror på att Coote väckt talan mot sin arbetsgivare, inte på att hon är kvinna.

Domstolen kom alltså till motsatt slutsats med hänvisning till i artikel 6, som ålägger medlemsstaterna att se till att alla som anser sig diskriminerade kan göra sina rättigheter gällande vid domstol. Denna princip om effektiv domstolskontroll skulle huvudsakligen förlora sin verkan om artikeln inte omfattade repressalier som en arbetsgivare kan vidta för att en arbetstagare väckt talan om könsdiskriminering, vilket i sin tur skulle äventyra direktivets mål. Det är visserligen riktigt att artikel 7 inte uttryckligen ålägger medlemsstaterna att skydda arbetstagare mot andra repressalier än avskedande, men det går inte att dra slutsatsen att lagstiftaren avsåg att begränsa skyddet till att avse enbart avskedande. Medlemsstaterna måste följaktligen säkerställa rättsligt skydd för arbetstagare vilkas tidigare arbetsgivare vägrar ge referenser på grund av att arbetstagaren vidtagit rättsliga åtgärder för att hävda sin rätt enligt likabehandlingsdirektivet.

KA

Mål nr C-185/97 Belinda Jane Coote mot Granada Hospitality Ltd, dom den 22 september 1998