The limits of Employment Discrimination Law in the United States and European Community Lynn M Roseberry, DJØF Publishing, København 1999, 495 sidor

Denna bok innehåller Lynn M Roseberrys avhandling för Ph D-examen. Jag tyckte verkligen om att läsa den! Den är ett viktigt verk som kommer i rättan tid. Trots tre årtionden av anti-diskrimineringslagstiftning i USA och Europa finns det fortfarande inte mycket praktiska belägg för att det har gjorts några betydelsefulla framsteg för att integrera EUs kvinnor och USAs etniska minoriteter i arbetslivet. Men Amsterdamfördraget lägger tonvikt på att utveckla inte bara innehållet i jämställdhetslagstiftningen, utan också nya skyddade kategorier (nämligen ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning) genom sekundärrätt baserad på fördragets artikel 13. EU räknar också med att få an rad nya medlemsländer.

Dessa utmaningar borde skapa ett klimat där man undersöker vilka begränsningar den nuvarande lagstiftningen har och söker efter alternativa sätt att närma sig dessa. Men i Europa finns en tendens att se EUs likabehandlingsmodell som mönster för fortsatt handlande snarare än att söka efter nya sätt att föra jämställdhetsdebatten vidare. Stundom har forskare och generaladvokater sökt sig till amerikansk rätt för att få inspiration. Detta har skett slumpmässigt och ofta med exempel som ryckts ur sitt sammanhang. Det stora värdet med Lynn Roseberrys avhandling är att den är den första systematiska och sammanhängande utvärderingen av och jämförelsen mellan det amerikanska och det europeiska angreppssättet.

Roseberry utnyttjar tre skolor för rättsligt tänkande för att analysera och förklara varför det finns inneboende begränsningar i USAs och EUs modeller för anti-diskrimineringslagstiftning: critical race theory, critical legal studies och feministisk teori. Hon målar emellertid med breda penseldrag. En brist är att hon inte förklarat komplexiteten i EUs rättssystem närmare. Så understöds EUs rättsregler till exempel av "soft law" och användning av strukturfonder, men rättsvetenskapen har bara i liten utsträckning analyserat fördelar och nackdelar med att använda "soft law".

Vidare är förhållandet och dynamiken mellan EUs rättsregler och deras tillämpning i de enskilda medlemsstaterna komplicerade. Begäran om förhandsavgöranden, som är grunden för de flesta av EG-domstolens domar på det här området, brukar komma från ett litet urval av medlemsländer och speglar deras nationella angelägenheter och begränsningar i deras nationella rätt. I andra medlemsstater är andra frågor aktuella, men dessa kommer aldrig upp i EG-domstolen och figurerar alltså inte i Roseberrys analys.

En annan svaghet är att Roseberry har identifierat gemensamma beröringspunkter för analysen utan att ha klargjort utgångspunkterna. Ett exempel är debatten om betalt/obetalt arbete, vårdersättning etc som är stark i Europa, men som saknas i amerikansk rättsvetenskap på grund av att tonvikten där ligger på privat försäkring i stället för på allmän försäkring.
Roseberry slutar sin avhandling i en positiv ton. Hennes slutsats är att EUs politiska strukturer är mer öppna för att ta itu med de inneboende begränsningarna i EUs anti-diskrimineringsmodell, och att kraven på förändring formuleras starkare inom EU än i USA. Den som lever får se.

Erika Szyszczak, professor University of Nottingham