Juridisk princip får stå tillbaka för politisk praktik

Som tidigare rapporterats kri- tiserade Europarådets obe- roende expertkommitté i december 1998 Sverige för vissa kollektivavtalsregler (se EU & arbetsrätt nr 1/99). Genom att ratificera Europarådets sociala stadga och dess artikel 4:4 har Sverige åtagit sig att garantera alla arbetstagare skälig uppsägningstid. De kritiserade bestämmelserna understiger stadgans krav.

Expertkommittén, 1999 omdöpt till kommittén för sociala frågor, gör en strikt juridisk granskning av de rapporter som staterna regelbundet skickar in, och som beskriver hur de nationella systemen lever upp till stadgans krav. Europarådets rege-ringskommitté föreslår sedan efter överväganden av ekonomisk, social och annan policykaraktär vilka av de brister som expertkommittén påtalat som skall föranleda rekommendationer. Det avgörande beslutet fattas av Ministerkommittén.

Sverige undgick dock någon rekommendation om uppsägningstiderna, när saken behandlades vid regeringskommitténs möte i januari 1999. Regeringskommittén beaktade att det är få arbetstagare som omfattas av de kritiserade kollektivavtalsreglerna och tog intryck av den svenska regeringens förklaring av det svenska kollektivavtalssystemet. Inom de två berörda sektorerna värderade arbetstagarparten de förmåner de fick i utbyte (tillsvidareanställning ) högre än en förlängd uppsägningstid. Den svenska regeringen lovade fortsätta dialogen med arbetsgivare och arbetstagare om expertkommitténs kritik. Regeringskommittén noterade detta och bad regeringen fortsätta med sina ansträngningar.

Expertkommitténs kritik rör principfrågan om det överhuvudtaget skall vara möjligt att avtala bort de normer som preciserats genom expertkommittén. Den anser alltså att det inte är tillåtet. Regeringskommittén däremot beaktar omständigheterna i fallet. Att principfrågan får stå tillbaka i ett sammanhang där 6 000 arbetstagare berörs, samtidigt som hundratusentals arbetstagare i andra länder har undermåliga uppsägningstider är kanske inte så förvånande. Ministerkommittén antar runt fem rekommendationer till enskilda stater per år. Men den antar även regelbundet allmänna resolutioner där staterna uppmanas att beakta expertkommitténs kritik.

Hur ställer sig då den svenska regeringen till kritiken? Enligt Helena Larsson, Sveriges delegat i Europarådets regeringskommitté, har den principiella frågan om parternas rätt att sluta vilka kollektivavtal de önskar inte ställts på sin spets, eftersom regeringskommittén inte har föreslagit någon rekommendation riktad mot Sverige. Regeringen försöker vinna respekt för det svenska systemet, där staten inte blandar sig i de villkor som parterna förhandlar fram. Samtidigt verkar den generellt sett för att åtagandena i stadgan skall efterlevas. Därför informerar den arbetsmarknadsparterna om expertkommitténs kritik.

Det är dock förvånande att artikeln överhuvudtaget ratificerades, eftersom den onekligen berör ett område där parterna har viss avtalsfrihet. Anställningsskyddslagens regler om uppsägningstider är semidispositiva. Om regeringen vid ratificeringen antog att det fanns eller skulle kunna uppstå situationer där kollektivavtal kunde komma att understiga stadgans normer hade den knappast ratificerat art 4:4. Parterna tillstyrkte för övrigt ratificeringen.

Det är staten som står som garant för det internationella åtagandet och i princip ansvarar för att parterna följer det. När arbetsmarknadsparterna går under normen kan regeringen välja mellan att lagstifta, att söka förmå parterna att ändra sina avtal eller att säga upp det internationella åtagandet. Helt klart är att regeringen inte är villig att rent konkret rucka på principen om parternas autonomi. Det har den dock principiellt redan gjortgenom att ratificera bestämmelser som rör områden där parternas avtalsfrihet kan aktualiseras.

Petra Herzfeld Olsson