EU & arbetsrätt 3/4 2009
Nya fredspliktsregler föreslås efter Lavaldomen Oppositionen vill utreda på nytt
För att en stridsåtgärd som syftar till att få en utstationerande arbetsgivare att teckna ett svenskt kollektivavtal ska vara lovlig, måste fyra förutsättningar vara uppfyllda. De villkor som krävs ska motsvara villkoren i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige, får bara avse minimilön eller andra minimivillkor på de områden som anges i utstationeringslagen och måste vara förmånligare för arbetstagarna än dessa. Det är innebörden av den proposition om åtgärder med anledning av Lavaldomen som Sveriges regering överlämnade till Riksdagen i slutet av 2009. Lagförslaget skiljer sig på några punkter från vad Laval-utredningen föreslog (SOU 2008:123 se EU & arbetsrätt nr 4/2008 sid 2).
Regeringen har liksom Lavalutredningen formulerat den föreslagna regleringen så att den ska uppfylla villkoren i utstationeringsdirektivets artikel 3.8, som skapades för länder som Sverige och Danmark som inte har något system för allmängiltigförklaring av kollektivavtal. Det är en avgörande skillnad mot tidigare. När utstationeringsdirektivet ursprungligen införlivades sades uttryckligen att artikel 3.8 inte behövde utnyttjas.
Nu införs fredspliktsregler i utstationeringslagen, i huvudsak desamma som i Laval-utredningens förslag. En stridsåtgärd som syftar till att få en utstationerande arbetsgivare att teckna kollektivavtal för de utstationerade arbetstagarna ska vara lovlig endast om följande förutsättningar är uppfyllda: De villkor som krävs ska motsvara villkoren i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige, bara avse minimilön eller andra minimivillkor på i lagen angivna områden ("den hårda kärnan") och vara förmånligare för arbetstagarna än dessa.
Stridsåtgärder får dock inte vidtas om arbetsgivaren visar att arbetstagarna i allt väsentligt har lika förmånliga villkor som de som framgår av det svenska kollektivavtalet. Av författningskommentaren framgår att jämförelse ska ske på varje villkorsområde, och att arbetsgivaren inte kan freda sig mot stridsåtgärder genom att visa att han tillämpar förmånligare villkor på ett område om han tillämpar sämre villkor på ett annat. Det framgår vidare att fredsplikt inte råder under hela utstationeringen för att arbetsgivaren vid startdatum har visat att han tillämpar tillräckligt förmånliga villkor (se prop. 2009/10:48 sid. 59 f.).
Laval-utredningen föreslog att de nya reglerna endast skulle gälla utstationeringar från andra EES-/ EU-länder. Någon sådan begränsning föreslår inte regeringen. Även en arbetsgivare från t.ex. Ukraina skulle alltså kunna freda sig mot stridsåtgärder med stöd av de nya fredspliktsreglerna.
Den av EG-domstolen underkända lex Britannia, som finns i medbestämmandelagen, MBL, och som innebär att stridsåtgärder mot utländska företag kan vara lovliga i situationer då ett svenskt företag skulle vara fredat, ska enligt förslaget finnas kvar, men flyttas till en ny egen 42 a § i MBL och får ett undantag. Undantaget innebär att lex Britannia inte gäller vid stridsåtgärder mot utstationerande arbetsgivare. Såvitt framgår av lagtexten medför förslaget ingen ändring i sak vid sådana situationer som ursprungligen var orsaken till att lex Britannia infördes, dvs. vid stridsåtgärder riktade mot utländskt flaggade fartyg. Eftersom ombordanställda inom handelsfl ottan inte omfattas av utstationeringsdirektivet kvarstår regleringen alltså oförändrad även vad gäller fartyg från andra EU-/EES-länder, en reglering som regeringen själv beskriver som "direkt diskriminerande".
Laval-utredningen föreslog även att en oorganiserad utstationerad arbetstagare själv skulle kunna åberopa det kollektivavtal som hans arbetsgivare tecknat med en svensk fackförening. Regeringen, som antog att fackföreningarna bevakar att kollektivavtalet tillämpas även när det gäller utomstående arbetstagare, strök det förslaget.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den första april 2010. Med motiveringen att förslagen innebär oacceptabla begränsningar av grundläggande fri och rättigheter har oppositionspartierna i Riksdagen motionerat om att propositionen ska avslås och frågan utredas på nytt. De har också deklarerat att de har för avsikt att begära att lagförslaget förklaras vilande. De stöder sig då på en bestämmelse i regeringsformen (grundlagen) enligt vilken tio riksdagsledamöter kan begära att ett lagstiftningsförslag som begränsar fri och rättigheter förklaras vilande. Frågan om det föreslagna utgör en sådan inskränkning, i det här fallet av föreningsfriheten, avgörs av Riksdagens konstitutionsutskott.
