EU & arbetsrätt 2 2012
Medhåll för staten i varvsmålet men domen överklagas till Høyesteret
Den norska allmängiltighetsföreskriften för skeppsvarven är fortsatt kontroversiell. Efter Efta-domstolens rådgivande uttalande i januari (se EU & arbetsrätt nr 1/2012 s. 2) kom dom i Borgarting lagmansrett den 8 maj. Lagmannsretten höll på alla punkter med den norska staten om att föreskriften inte strider mot EU/EES-rättens regler om fri rörlighet för tjänster. Tre frågor var centrala.
Den ena gällde ett tillägg till minimilönen vid arbete utanför hemorten. Lagmannsretten ansåg att tillägget var nödvändigt för att ge utstationerade arbetstagare ett skydd på samma nivå som norska arbetstagare. Objektivt sett stärker tillägget skyddet för de utstationerade arbetstagarna, vilket domstolen ansåg vara i linje med EU-rätten, med hänvisning bl.a. till målet C-60/03 Wolf & Müller.
Den andra huvudfrågan gällde arbetstidens längd och betalning för övertid. Lagmannsretten menade att både kortare veckoarbetstid än arbetsmiljölagens maximum och det faktum att arbetstid utöver detta räknas som övertid objektivt sett främjar skyddet för utsända arbetstagare. Annars skulle de behöva arbeta längre än inhemska arbetstagare innan de fi ck rätt till övertidsersättning.
Den tredje tvistefrågan gällde ersättning för kostnader för resa, kost och logi när övernattning utanför hemmet är nödvändig. Här var det utifrån Efta-domstolens dom enighet om att sådana förmåner bara kan krävas om de är motiverade av ordre public (offentlig orden) enligt utstationeringsdirektivets artikel 3.10. Lagmannsretten pekade på att sådana utgifter skulle utgöra en betydande kostnad om den utstationerade arbetstagaren skulle täcka dem själv, vilket skulle undergräva den i lag fastställda minimilönen. Detta kunde i sin tur sätta hela det inhemska lönesystemet i fara. Domstolen uttryckte sig så starkt att den ansåg att ”grundläggande samhällsintressen står på spel”, och såg föreskriftens bestämmelser om täckning av sådana utgifter som motiverade av tvingande allmänna hänsyn och inte oproportionella.
En fjärde tvistefråga gällde om förvaltningsrättsliga regler kunde innebära att Tariffnemndas beslut var ogiltigt. Den avfärdade domstolen helt kortfattat.
Efter lagmannsrettens dom har den berörda arbetsgivarorganisationen, NHO, tillkännagivit att den kommer att överklaga domen till Høyesterett. Överklagandet kommer att rikta sig mot alla de tre materiella tvistefrågor som nämnts ovan. Det är ännu en öppen fråga om Høyesterett kommer att ta upp målet, men de principiella frågor som målet reser talar för att den gör det. Hur lång tid behandlingen i så fall tar är ovisst.
