EU & arbetsrätt 3 2012
Gräl om strejkrätten lamslog ILO-konferens
En av de fasta punkterna vid de årliga arbetskonferenserna vid ILO i Geneve är diskussionerna i den så kallade
Applikationskommittén om hur medlemsstaterna har levt upp till konventioner som de har ratificerat. Vid sommarens
konferens bröt diskussionerna i kommittén samman utan att någon granskning av enskilda fall hade
genomförts.
Som underlag för sitt arbete har Applikationskommittén en rapport från ILO:s Expertkommitté. Från denna rapport
brukar arbetsmarknadens parter tillsammans välja ut en lista med 25 fall som de behandlar på konferensen. Expertkommittén
publicerar dessutom varje år en s.k. General survey som även den dryftas i Applikationskommittén. Men
i år kunde diskussionerna alltså inte fullföljas. Parterna kunde inte ens enas om någon lista med fall som de skulle
granska. Orsaken var arbetsgivarnas tilltagande missnöje med Expertkommitténs arbete, särskilt dess ställningstaganden
kring strejkrätten.
Såväl arbetsgivare som arbetstagare och regeringsrepresentanter var dock eniga om att frågan måste få en lösning,
och informella trepartsöverläggningar pågår. Resultatet ska läggas fram för ILO:s styrelse i november, men det
lär dröja ytterligare innan parterna har enats om vägen framåt.
Nedanför ger Flemming Dreesen från Dansk Arbejdsgiverforening sin syn på vad konflikten handlar om.
Om du vill läsa hur Ulf Edström, tidigare svensk arbetstagarrepresentant i ILO, ser på saken kan du klicka här.
Expertkommittén går utöver sitt mandat
Pragmatism räcker inte längre
Förhållandet mellan de olika organen i ILO och deras roller kan tyckas vara av ”byzantinsk karaktär”, och det har också gjorts olika försök att förklara dessa och samspelet mellan dem, både i ILO-publikationer och den juridiska teorin. Kort sagt: Vem ”tecknar ILO:s firma”?
Arbetsgivarna framhöll under 2012 års arbetskonferens hur de, särskilt under de senaste åren, har tillkännagivit sitt missnöje med delar av Expertkommitténs verksamhet. Kritiken går ut på att Expertkommittén genom åren gång på gång har uttalat sig utifrån att en rätt att vidta stridsåtgärder innefattas i ILO:s konvention nr 87 om föreningsrätten och organisationsrätten, och kritiserat medlemsstaternas bristande skydd av en lång rad aspekter på strejker och kollektiva stridsåtgärder. Detta trots att arbetsgivarna håller fast vid att konventionen inte alls rör strejkrätten.
Till exempel preciserade arbetsgivarna med eftertryck sin principiella ståndpunkt också på konferensen 1994, och i International Law Review 2005, Volume 144, nr. 3, s. 253-289. Arbetsgivarna hänvisade också till att det är på arbetskonferensen, närmare bestämt i Applikationskommittén och inte i Expertkommitténs rapport, som ILO kan uttala kritik på grund av en konvention. Applikationskommittén har inte resurser till att förhålla sig till hela rapporten, utan enbart till 25 utvalda fall, och kommitténs slutsatser framgår av dess rapport. Medan Expertkommitténs rapport kommer ut i tryckt utgåva, föreligger Applikationskommitténs rapport och därmed konferensens slutsatser enbart som Provisional reports, men dessa kommer dock sedan 2008 i en särskild tryckt utgåva under hösten.
Expertkommittén har inte tilldelats något mandat att tolka konventionerna. Enligt ILO:s beslut om dess verksamhet har den ”no judicial capacity, nor competence to give interpretations of the provisions of a convention or to decide in favour of one interpretation rather than of another”. Det är av samma orsak inte tal om ”rättspraxis” eller ens softlaw från kommitténs hand. Något sådant mandat har inte heller Föreningsfrihetskommittén, som enbart lägger fram förslag för styrelsen, eller styrelsen. Endast den Internationella domstolen har kompetens att tolka konventionerna, och eventuell utveckling av ramarna för strejkrätten inom ILO ska ske i ett trepartsforum på arbetskonferensen.
Arbetsgivarnas position på arbetskonferensen 2012 var att de inte kunde säga ja till listan med de 25 fallen, när huvudparten av de fall som löntagarsidan ville diskutera rörde ”strejkrätten”. Arbetsgivarna poängterade att strejkrätten t.ex. är erkänd i många staters författningar, lagstiftning och praxis, men att detta inte ändrar innehållet i konvention nr 87 eller Expertkommitténs mandat, och inte heller ger Expertkommittén eller ILO mandat att reglera strejkrätten.
Arbetsgivarnas position på konferensen aktualiserades också av att Expertkommitténs General Survey för 2012 hade ett mycket långt avsnitt om ”strejkrätten”, där den höll fast vid att denna skyddas av konventionen.
Arbetsgivarna har – förmodligen av hänsyn till Applikationskommitténs funktionsduglighet – oftast valt en pragmatisk linje. Detta kan illustreras med ett exempel från konferensen 2008 då arbetsgivarna i ett konkret fall anmärkte: ”With regard to the point concerning restrictions on the right to strike raised by the Committee of Experts, the Employer members referred to their usual position on this subject. The Employer members were not able to relate to the fact that the experts paid so much attention to a matter which was not regulated in Convention No. 87”.
Problemställningen aktualiseras ytterligare av att den mening som Expertkommittén uttrycker i hög grad tycks okritiskt läggas till grund för nationella och internationella domstolar eller organ, eller i administrationen av olika människorättsliga standarder i övrigt i FN, t.ex. ILO:s Global Compact eller i OECD:s riktlinjer.
Upprinnelsen till arbetsgivarnas ställningstagande på konferensen 2012 är alltså strejkrätten och konvention nr 87, men rör Expertkommitténs funktion i vidare mening, och pragmatism räcker inte längre.
