EU & arbetsrätt 4 2014
Generaladvokat vill godta finska begränsningar för inhyrning av arbetskraft
Å ena sidan är medlemsstaterna skyldiga att undanröja omotiverade begränsningar för att anlita inhyrd arbetskraft. Å andra sidan är de begränsningar som finns i de finska kollektivavtalen godtagbara. Det är innebörden av generaladvokaten Maciej Szpunars förslag till dom i målet AKT som den finska Arbetsdomstolen har hänskjutit till EU-domstolen.
Som EU & arbetsrätt tidigare rapporterat (nr 4/2013 s. 3) handlar målet om Finlands sätt att genomföra direktivet om uthyrning av arbetstagare från bemanningsföretag (2008/104). Enligt direktivets artikel 4 är det tillåtet att begränsa eller förbjuda inhyrning av arbetskraft bara om det motiveras av allmänintresset. Där sägs också att medlems-staterna ska se över vilka begränsningar och förbud som finns, och kontrollera om de är motiverade. Detta tolkades av den finska lagstiftaren så att medlemsstaterna hade en administrativ skyldighet att vid ett enda tillfälle göra en översyn, men inte att det krävdes några ändringar av nationell rätt ifall man upptäckte omotiverade begränsningar och förbud.
På den punkten får den finska regeringen mothugg av generaladvokaten. Hur skulle översynen kunna främja direktivets mål om den enbart innebar en skyldighet att identifiera hinder för att anlita inhyrd arbetskraft, utan att få några tvingande konsekvenser?
Samtidigt drar Szpunar slutsatsen att de begränsningar som arbetsgivarna vänder sig mot i målet är motiverade av hänsyn till allmänintresset, och även förefaller vara proportionella. Han understryker att inhyrning av arbetskraft inte ska betraktas som substitut för stabila arbetsformer. EU:s arbetsrättsliga lagstiftning bygger på att tillsvidare-anställning är den vanliga anställningsformen. Bemanningsdirektivet i sig visar att direkt-anställning är ett privilegierat arbetsförhållande, och det ger också medlemsstaterna ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, menar generaladvokaten.
