EU & arbetsrätt 3 2015
OK kräva upphandlingsspecifik minimilön – uttalanden i Rüffert överspelade, anser generaladvokat
Att anbudsgivarna måste lova att betala en minimilön som gäller enbart vid offentlig upp-handling strider inte mot upphandlingsdirektiven när arbetet ska utföras i Tyskland. Det menar generaladvokaten Paolo Mengozzi i ett förslag till dom som ökar spänningen inför EU-domstolens avgörande. Mengozzi menar att vissa av domstolens uttalanden i Rüffert-målet är överspelade.
Delstaten Rheinland-Pfalz lag Landestariftreuegesetz som det aktuella målet rör, är snarlik den lagstiftning från Nordrhein-Westfalen som EU-domstolen prövade i målet Bundes-druckerei (C-549/13, se EU & arbetsrätt nr 3/2014 s. 6). Lagarna gäller kontrakt som inte ska utföras med utstationerade arbetstagare och innehåller lagstadgade minimilöner som ska tillämpas enkom vid offentlig upphandling. Leverantörer som vill vara med och tävla om kontrakten, liksom deras underleverantörer, måste alltså åta sig att betala denna minimilön.
I Bundesdruckerei slog EU-domstolen fast att en upphandlande myndighet inte kan kräva att leverantören ska betala en sådan tysk minimilön om arbetet ska utföras i Polen. Det var ingen överraskning. Situationen i det nya målet är annorlunda eftersom RegioPost, som det klagande företaget heter, skulle utföra arbetet på plats i Rheinland-Pfalz. Men det vägrade ändå att skriva under någon förklaring om minimilön med hänvisning att ett sådant krav strider mot EU-rätten.
Men generaladvokaten håller inte med.
En första fråga är om EUdomstolen alls ska ta upp målet med tanke på att det rör en rent inhemsk situation. Här konstaterar Mengozzi att värdet av kontraktet överskred tröskel-ärdena i upphandlingsdirektiven och att upphandlingen hade annonserats på EU-nivå. Därmed hade den kunnat intressera företag utanför Tyskland och följaktligen är EU-domstolen behörig, menar han.
När det gäller sakfrågan är det, enligt generaladvokaten, ingen tvekan om att en lag som den i Rheinland-Pfalz kan utgöra en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster. Frågan är då om den ändå kan motiveras av hänsyn till skyddet för arbetstagarna.
Som svar på den frågan hänvisar RegioPost till uttalanden som EU-domstolen gjorde i Rüffertmålet. Där menade domstolen att en lagregel som ålägger leverantören att betala lön enligt ett icke allmängiltigförklarat kollektivavtal inte är motiverad av skyddet för arbets-tagarna, eftersom den enbart är tillämplig på offentlig upphandling och inte på privat upp-handling. Den var alltså inte förenlig med EU-rätten. Samma sak gäller nu Landestarif-treuegesetz i Rheinland- Pfalz, argumenterar RegioPost med understöd av Europeiska kommissionen.
Men uttalandena i Rüffert måste ses i ett nytt ljus, enligt generaladvokaten. Han påpekar att saken ska prövas enligt en helt ny regel som kom med 2004 års upphandlingsdirektiv, vilket inte var tillämpligt på omständigheterna i Rüffertmålet. Enligt artikel 26 i direktiv 2004/18 får medlemsstaterna ställa ”särskilda” krav, till exempel om anställningsvillkor, för hur kontraktet ska fullgöras. Den rättigheten skulle förlora sin ändamålsenliga verkan om inte staterna fick anta regler som fastställer arbets- och anställningsvillkor i det särskilda sammanhang som offentlig upphandling ingår i, menar Mengozzi. Den möjligheten kan inte vara beroende av att villkoren också gäller för arbetstagare som fullgör privata kontrakt.
På ett sätt som EU-domstolen själv sällan tycks göra för Mengozzi sedan ett långt resonemang om de begränsningar som ett motsatt synsätt skulle innebära för medlems-staternas självbestämmande, och påminner om att EU ska respektera deras nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer (artikel 4.2 i EU-fördraget).
Inte minst för Sveriges del är utgången i målet RegioPost intressant. Det tangerar en rad frågor som är högaktuella – och omstridda – i samband med utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal som nyligen har lagt fram sitt förslag (se artikeln på s. 4).
