EU & arbetsrätt 2 2019

Inget skydd för privatlivet på jobbet för illvillig mejlskrivare

Arbetstagares skydd för sitt privatliv och sin korrespondens enligt artikel 8 i Europakonventionen har återigen varit en fråga för Europadomstolen, som nyligen beslutade att inte ta upp ett mål från Storbritannien till sakprövning.

Omständigheterna i målet var särpräglade. En man hade haft en kärleksrelation med en kvinna på arbetsplatsen. När relationen avslutats började den tidigare partnern att utsättas för trakasserier, och anonyma mejl med illvilligt skvaller om henne skickades till personer på arbetsplatsen. Kvinnan klagade till arbetsgivaren och utpekade kollegan som den skyldige. Arbetsgivaren påpekade för denne att agerandet var olämpligt, men de anonyma mejlen fortsatte att komma. Efter polisutredning informerades arbetsgivaren om att mannen var misstänkt. Bevis hade hittats i dennes telefon, och dessa överlämnades till arbetsgivaren, som inledde ett disciplinförfarande och lade bevisen till grund för uppsägning.

Arbetstagaren väckte talan för att få uppsägningen ogiltigförklarad, men den godkändes av domstol i två instanser. Han klagade då till Europadomstolen och argumenterade att hans skydd för privatlivet kränkts när man åberopat hans privata korrespondens för att kunna säga upp honom.

Europadomstolen slog fast att bevisen i telefonen (foton, mejl) i och för sig omfattades av artikel 8. Därefter anknöt domstolen till sin praxis i målet Barbulescu mot Rumänien, där en arbetsgivare utan arbetstagarens vetskap hade tagit del av privata meddelanden som denne skickat via arbetsgivarens chattlinje (se EU & arbetsrätt nr 3/2017 s. 6). I det målet fälldes Rumänien för kränkning av arbetstagarens rätt till privatliv eftersom denne inte hade känt till omfattningen av arbetsgivarens övervakning och därför hade en rimlig förväntan på skydd för sitt privatliv.

I det nu aktuella målet kom domstolen tvärtom fram till att arbetstagaren inte rimligen kunde ha någon förväntan på skydd för sitt privatliv.

Domstolen noterade att arbetstagaren kände till att hans förutvarande partner vänt sig till arbetsgivaren och påstått att hans meddelanden utgjorde trakasserier, och arbetsgivaren hade påtalat att agerandet varit olämpligt. Eftersom arbetstagaren känt till anklagelserna mot honom, och inte motsatt sig att materialet åberopades mot honom i disciplinärendet hos arbetsgivaren, var förväntan om skydd för privatlivet inte rimlig avseende materialet i telefonen.

Beslutet kan uppfattas som att en rimlig förväntan om skydd för en arbetstagares privatliv inte omfattar sådant i och för sig privat material som har anknytning till en anklagelse om misskötsamhet i anställningen (t.ex. trakasserier) och som uppstått efter det att arbetstagaren fått kännedom om anklagelsen och att arbetsgivaren ansett att agerandet varit olämpligt. Så långt bygger beslutet på principerna i Barbulescu-domen. Det är oklart vilken betydelse domstolen tillskriver det faktum att arbetstagaren här dessutom själv hade tillhandahållit delar av det privata materialet och inte klagat när det åberopades i disciplinärendet.

Niklas Selberg, jur.dr.
Lunds universitet

Application no. 70573/17 George Garamukanwa against the United Kingdom, beslut den 6 juni 2019