EU & arbetsrätt 1 2020

Europadomstolen avvisar klagomål från samvetsöm barnmorska

Barnmorskans rättigheter enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter (EKMR) kränktes inte när hon vägrades anställning därför att hon inte kunde tänka sig att medverka vid aborter. Det konstaterar en avdelning inom Europadomstolen som slår fast att hennes klagomål är uppenbart ogrundat och inte kan tas upp till prövning. 

Sjuksköterskan Ellinor Grimmark, som hade en fast anställning på en geriatrisk klinik i region Jönköping, fick tjänstledigt för att vidareutbilda sig till barnmorska. Under utbildningen sökte hon jobb på olika kvinnokliniker i regionen men deklarerade varje gång att hon inte skulle kunna medverka vid aborter eftersom det stred mot hennes trosuppfattning. Därför blev hon inte anställd. 

Grimmark ansåg att hennes religionsfrihet hade kränkts och klagade både till Diskrimineringsombudsmannen (DO) och till Arbetsdomstolen (AD), men hon hade ingen framgång vare sig hos DO eller AD (se EU & arbetsrätt nr. 1–2/2017 s. 4 och 4/2017 s. 3). Hon vände sig då till Europadomstolen och anförde att hennes rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet enligt artikel 9 i EKMR hade kränkts.  

Men även Europadomstolen har nu alltså avslagit hennes klagomål. 

Domstolen konstaterar först att EKMR inte garanterar någon rätt att bli befordrad eller att få en offentlig anställning. Grimmark hade alltså ingen rätt att få något av de lediga jobben.  

Därefter påminner den om att religionsfriheten i första hand är ett skydd för individens tankar och samvetskänsla. Den aspekten av religionsfriheten är absolut och utan begränsning. Rätten att manifestera sin trosuppfattning utåt kan däremot begränsas eftersom den kan ha en inverkan på andra personer. För att vara förenliga med konventionen måste alla sådana begränsningar vara föreskrivna i lag och nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till något av de legitima syften som anges i artikel 9.2. När staterna avgör om en begränsning är nödvändig har de emellertid en viss bedömningsmarginal, och Europadomstolens uppgift blir att avgöra om de åtgärder som staten har vidtagit är berättigade i princip och proportionella, så att de håller sig inom bedömningsmarginalen. 

I det aktuella målet konstaterar Europadomstolen, precis som DO och AD gjorde, att barnmorskans rätt att manifestera sin trosuppfattning hade begränsats. Inskränkningen var enligt Europadomstolen föreskriven i lag eftersom arbetstagare enligt svensk rätt har en skyldighet att utföra alla arbetsuppgifter som de tilldelas. Den hade också ett legitimt syfte, nämligen att skydda hälsan hos de kvinnor som söker abort. 

Vidare drar domstolen slutsatsen att inskränkningen var nödvändig i ett demokratiskt samhälle och proportionell. Den noterar att Sverige tillhandahåller abortvård i hela landet och att staten därför har en positiv skyldighet att organisera vården så att inte personalens utövande av sin samvetsfrihet hindrar tillhandahållandet av abortvården. Kravet att alla barnmorskor ska kunna utföra alla uppgifter som ligger i anställningen var därmed inte oproportionerligt eller omotiverat.  

Domstolen noterar också att Grimmark själv hade valt att utbilda sig till barnmorska trots att hon visste att det skulle innebära att medverka vid aborter. Till det kommer att hon inte stod utan arbete för att hon inte fick jobb som barnmorska. Hon hade fortfarande kvar sin anställning som sjuksköterska vid ett av regionens sjukhus.  

Till sist framhåller Europadomstolen att de svenska domstolarna noggrant hade vägt de motstående intressena mot varandra och dragit utförliga slutsatser som byggde på tillräckliga och relevanta resonemang. En väl avvägd balans mellan de motstående intressena hade åstadkommits. 

Kerstin Ahlberg

Case Grimmark mot Sverige, application no. 43726/17, beslut den 12 mars 2020